Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1869, sida 1

om rikedomar och njutningar hade slutat så. Slutat med naken sattigdom och bragt mig ansigte mot ansigte med lifvets verkligheter. Då jag nu ser tillbaka derpå, erkänner jag det oändliga värdet af derna kris. Jag ser hur alla ödets afsigter voro st anordnade; hur besittningen af plötslig rikedom kunde hafva menligt inverkat på min natur, och hur nödvändig denna stränga och helsosamma pröfning var till utvecklandet af min moraliska varelse. Jag var hvarken genom uppfostran eller erfarenhet passande för besittningen af rikedomar. Jag tviflar på om jag då skulle hafva användt dem värdigt eller brukat dem, som jag pu skulle bruka dem, mindre till mitk eget nöje an som ett lån, hvaraf jag var pligtig att meddela till den torftige och behöfvande. Missräkningen var några timmar bittrare än jag vill tillstå, men jag vet nu, att det var visligen anordnadt, och jag är tacksam, att händelser så efterföljde och så kontrollerade hvarandra. Lntagande d:r Bryants invitation, anförtrodde jag det gamla huset i Janets vård och for ut till Brookfield, der doktorn bodde, Prookfield, sådant jag nu känner det, är en tråkig, sqvalleraktig liten småstad, lika afskiljd, nyfiken och längt en Grrigre, som hvarje annan engelsk småstad af samma beskaffenhet. Men så föreföll den mig icke då. De få gammaldags ståndspersoner, som då och då kommo på ett kort besötill doktorn — torget, med dess lifliga rörelse på Tisdagar och Fredagar — förbifarandet af diligensen från London, landtmäns giggar, krämares kärror och en och annän privat vagn — rOade mig lika mycket, som om jag blifvit