större än jag någonsin förr sett på någon dansk jernbana, och det gick derför endast mycket långsamt hemåt. Passagerarne förlorade emellertid icke humöret. Vid den mindsta anledning uppstämdes hurrarop, och isynnerhet tycktes de nya skandinaviska hurraropen — tre långa och tre korta — vara mycket moderna. Kl. 10 framkommo vi till Köpenhamn. Endast få motstodo frestelsen att gå in i det midtemot bangården belägna Tivoli och der afsluta festen. Åtskilliga deltagare återvände dock till Malmö redan samma afton, de öfrige först i dag på morgonen. — Så slutade det tredje nordiska folkmötet.