SUPPORT ME Det nordiska solkmötet ililieröd. (Korrespondens till II.-T.) Köpenhamn den 5 Juli 1869. Klockan 11 i går förmiddag afgick den första afdelningen deltagare i mötet til festplatsen vid Hilleröd. Man uppställde sig utanför Tivoli, och med musiken i spetsen ,tågade man tvärs öfver väger till bangården. Vid ankomsten dit började gemytligheten riktigt; med de vänner under armen, hvilka man funnit i Tivoli, stormade man fram, i en tätt sluten falang bar det af in i väntsalen, medar man med sina lungors hela kraft sjöng Danmark deiligst Vang og Vaenge Trycksriheten herrskade vid dörrarne och begagnades rikligen, men man var liks glad för det, och icke ens damerna beklagade sig öfver, att deras toiletter blefve n smula illa tilltygade. Slutligen stod man på peronnen. Puh! det var en het dust! ,,Sodavatten! ropade några; , ha: jerskt öl begärde andra, ty man behöf. ver ju stärkande medel ofvanpå ansträngningen. Diedan man pustar ut, börja samtalen, och en person tätt vid sidan af mig anmärker, 1 det han ser sig om, at! han ej finner mötet talrikt besökt, hvilket föranleder en annan att framhålla, att det finnes en stor mängd vackra damer, och han utvecklar den något djerfva teorien, att det är dessa, som påtrycka ett folkmöte dess egendomliga karakter. Andtligen inkomma vi i kupterna, men här måste vi åter sitta och vänta. ,Här är utomordentligt vackert, anmärker en student i bakgrunden, ,, men nu tror jag, att vi njutit tillräckligt af utsigten öfver jernbanans terräng; och hans kamrater, nåera Lundastudenter, understödja hans uppfattning genom att uppstämma pellmans Så lunka vi så småningom.Slutligen ljuder signalpipan; täget sätter sig i rörelse under väldiga hurrarop till och från de längsefter banan uppställda menniskorna, och dessa rop ljuda ännu långt efter det massan är försvunnen ur sigte. Vi fortsätta med Bellman, och studenterna äro outtröttliga. Derefter kommer turen till Björneborgsmarschen. Under tiden bär det ,afsted med Dampt De ,,blomstrende Enge og kornrige Vange, hvilka skalden besjungit, ligga framför oss, och de svenska gästerna, som här finna en natur så högst olik Skånes, tolka i tarka uttryck sin entusiasm. Det är yckså någ-a af Bjellands skönaste trakter, vi genomfara. S-Honerna ha i allmänhet cke något vidare märkligt att uppvisa, lock få vi ej glömma det täcka Lyngby, omkring 1 dansk mil från Köpenhamn, ler Christian den S:des enka, Caroline Amalie, uppslagit sitt residens på det sitt amn så väl motsvarande , Sorgenfri. Vi köra förbi Birkeröd och Lilleröd samt framkomma slutligen — variatio delectat — till Hilleröd kl. emkring 1. Redan på afstånd se vi Frederiksborgs slottstorn köja sig i luften, men skönheter iro, som bekant, koketta, och vid vår ancomst till stationen kunna vi, tillfölje af lennas läge, ej mera se dem. I ersätting får man sigte på ett restaurationsält, som ögonblickligon stormas. Man stannar derefter litet, men efter en avartso imma ordnar man sig i procession, och itan att invänta de med det följande tåget commande deltagarne, marscherar man med nusiken och fanorna i spetsen in i Hilleöd. I alla fönster ligga damer, af hvilka lera helsa oss med ett blomsterregn. Det underlättar något vandringen på gatan, wars stenläggning påminner om uttrycket sången om Danmark: ,det bugter sig i Jakke, Dal Förbi Latinsolan tåga vi n på Frederiksborgs slottsgård. i Det var ett högtidligt ögonblick, måsända det vackraste under hela testen, ty torien talade här till oss genom ett ar ina höga minnen. På detta slott undereocknade på sin tid — år 1660 — Fredeik den 3:dje och Carl Gustar, ireden i köpenhamn, och nu tåga svenskar, norrnåän och danskar i fredlig förening in på d. Frederiksborgs slott skall ati heskrifva; det må vara — vn Väl a 3