arbetet, ar nästan borta 1 schaktet KIloskl, der den källa befinner sig, från hvilken hela den stora saltgrufvan hotades med undergång. Fördämningsarbetena kunna fördenskull snart börja. I vissa schackt( har grufarbetet icke under hela tiden varit instäldt. FRANKRIKE. Ett beaktansvärdt drag i landets närvarande inre ställning är att kommunalråden i en hel mängd städer inlemnat sina afsked. Början till denna märkvärdiga rörelse gjorde Bordeaux straxt före valen och af en orsak, som sammanhänger med valangelägenheterna, nemligen den att regeringen genom att stycka staden i flera valkretsar och slå hvarje valkrets tillsammans med ett större landtdistrikt i sjelfva verket beröfvat den vigtiga handelsplatsen hvarje möjlighet att välja representant i enlighet med dess egna åsigter. Ettsådant sätt att handskas med allmänna rösträtten kan naturligtvis icke annat än förbittra sinnesstämningen i ett land, hvars regerings enda rätt att existera är byggd på denna rösträtts fria utöfning, helst ändamålet med stadens styckning tydligen var ingen annan än den att tillintetgöra dess innevånares vota genom den råare och okunnigare landtbefolkningens. Efter valen hafva andra städer — Lille, S:t Etienne, Nerac o. 8. v. — följt Bordeaux exempel, alla på grund af stridigheter, i hvilka städernas valda myndigheter råkat med de af regeringen tillsatte embetsmännen, hvilkas godtycke och sjelfsvåld under andra kejsardömet vuxit till en förut knappt anad höjd. Öfverallt i landet röjer sig nu en häftig opposition mot det centraliserade embetsmannaväsendet, beledsagad af högljudda fordringar på den kommunala frihetens återställelse. Provinserna hafva, beträffande denna rörelse, tagit försteget framför Paris, men äfven i hufvudstaden cirkulerar nu en petition till senaten, som begär sjelfstyrelsens återinförande. Det är emot kommunernas sjelfbestämningsrätt som kejsardömet alltifrån början grasserat, likasom om det napoleonska systemet skulle med vett och vilja lagt an på att utrota medborgarsinnet, der det friskast och omedelbarast plägar röra sig. Behofvet af kommunal sjelfstyrelse kännes nuiFrankrike minst lika lifligt som behofvet af politisk frihet i mer omfattande mening. Det godtycke, som utöfvas direkt, under hvarje medborgares ögon, och berör hans närmaste intressen, blir i längden mer förhatligt än det som verkar på atstand. Såsom det nu förhåller sig, har regeringen förbehållit åt sig allena att tillsätta borgmästare. Vidare har hon, år 1855, tillvällat sig rättigheten att upplösa kommunalråden och helt enkelt ersätta dem med s. k. municipalkommissioner, utsedda af prefekten. Genom en lag, så ny som år 1867, har hon vidare lagt kommunalbudgeterna i borgmästarnes och prefekternas händer. Dessa af regeringen tillsatta och beroende herrar bestämma ester eget skön en kommuns inkomster och utgifter; kommunalrådets enda rättighet dervidlag är att taga notis om hvad som i sådant hänseende blifvit beslutadt och att underteckna beslutet. Vägra stadssallmaktige att underteckna, kan regeringen tillsätta en i allo lydig municipalkommission. Så har också nyligen händt i en af landsortstäderna. Det heter nu, att centern och oppositionen i lagstiftande församlingen komma att göra förvaltningsgodtyckets krossande och kommunalsjelfstyrelsens införande till en af sina hufvuduppgifter, och säkert är, att de härutinnan skola hafva att påräkna allmänna opinionens lifliga understöd. Centralisationens förnämste sörkämpe är den nu temligen allmänt förhatade ministern Rounher, som varit det villiga och tillika mycket skickliga verktyget för det personliga regeringssystemets följdriktiga genomförande. Lagstiftande församlingen är ifrigt sysselsatt med valfullmakternas pröfning. I mötet den 1 dennes godkändes 69 fullmagter. En debatt höll på att uppstå rörande giltigheten af en hr de Sibuers fullmagt — hr Sibuer är nemligen ccremonimästare vid hofvet, — men kammaren uppsköt sitt beslut i denna fråga, emedan den vill så fort som möjligt könstituera sig. Saken är nemligen den, a embetsmän icke äro valbara, och frågan är nu blott; om personer, som bekläda en hoscharge, äro att räkna till embetsmän eller icke. I det förra fallet blir icke blott hr Sibuer, utan äfven några andra deputerade, som äro kammarherrar hos kejsaren eller kejsarinnan, kasserade, såvi licke vilja inom fem dygn afsäga sig hoscharger. Venstern har redan på ett enskilät sammanträde beslutat rikta sitt första angrepp på denna punkt, hvarvid den kommer att understödjas af hela centern och äfven en del majoritetsmedlem