UTRIKES, TYSKLAND. Hvilka politiska lärdomar hemta nutidens bildade judar ur den heliga skrift? Denna fråga, som ingalunda saknar intresse äfven för de kristne, har i dessa dagar blifvit besvarad på ett i Leipzig hållet möte, som onekligen är en både glädjande och karakteristisk företeelse för dagen. I nämnde stad samlades nemligen den 29 Juni en israelitisk synod, till hvilken ungefär 80 rabbiner, lärde och församlingsföreståndare hade infunnit sig. Leipzigerrabbinen d:r Goldschmidt öppnade synoden med ett glänsande tal, i hvilket han framhöll det faktum, att medan föregående synoder bestått uteslutande af rabbiner, har denna utvidgat sig till en representativ församling, i hvilken tillbakavisandet af hvarje presterligt förmynderskap är den ledande tanken. Till ordförande valdes en lekman, den som psykolog utmärkte vetenskapsmannen professor Lazarus; till vicepresidenter Frankfurterrabbinen d:r Geiger (lika bekant bland kristna som bland judar såsom grundligt lärd och samvetsgrann bibelforskare) och hr v. Wertheimer från Wien. Mötet den 30 Juni öppnades dermed, att ordföranden erinrade synoden derom, att på samma dag år 1522 afled en af de förste kristne förkämparne för humaniteten, den ädle Reuchlin, till hvilken judendomen känner sig stå i stor tacksamhetsskuld. Främst på dagordningen stod derefter följande af den lärde bibelöfversättaren, rabbinen d:r Philippson från Bonn framstälda resolution, på hvilken vi taga oss friheten särskildt fästa våra läsares uppmärksamhet: Israelitiska synoden uppfattar judendomen i öfverensstämmelse med det moderna samhällets och den moderna statens grundsatser, emedan dessa grundsatser äro förkunnade i mosaiska religionen, hafva blifvit utvecklade i profeternas lära och genomgå judendomens hela historia — de grundsatser nemligen att alla menniskor äro jemlika, alla lika inför lagen, alla lika i pligter och rättigheter med hänseende till fäderneslandet och staten, och hvarje individ berättigad till fullständig frihet i sin religiösa öfvertygelse och bekännelse. I utvecklingen och förverkligandet af dessa grundsatser ser synoden den säkraste borgen för judendomen och dess bekännare nu och för framtiden, de lifskraftigaste vilkoren för iudendomens bestånd och högsta blomstring. I det fredliga förhållandet mellan alla religioner och bekännelser, i deras ömsesidiga aktning för hvarandra och i deras likställighet i afseende på rättigheter, äfvensom uti en med blott andliga vapen och strängt moraliskt förd strid om sanningen ser synoden ett af mensklighetens stora mål. Att bekänna och befrämja dessa grundsatser, att verka och att lida för dem betraktas fördenskull af synoden såsom en af judendomena väsenåtligaste uppgiiter i alla tider. Sedan d:r Philippson vältaligt försvarat denna resolutionen och storrabbinen Astruc från Brässel på franska spräket uttalat sitt fullständiga bifall till densamma, blef den af synoden enhälligt antagen. — Synoden har för öfrigt sysselsatt sig med