dessutom härvarande svenska och nors föreningar uppställda med sina sanor. Klockan omkring 348 ankom ångsartys .John Schwartz samt omedelbart der ter .,Stockholm och , Hamlet, alla t prydda med flaggor, från Malmö med Svenske deltagarne i mötet. Ungefär sar tidigt med det sista fartyget inträffa komitöen, och nu försiggick det festli; emottagandet. Malmö borgaresångförenir befann sig ombord på , Hamlet, och u der afsjungandet af en svensk sång ,t Danmark gled fartyget in mot bro Här bjöd redaktör C. V. Rimestad g sterna ett ,,hjertligt välkommen, och s dan från båda sidor åtskilliga hurrarc vexlats, börjades landstigningen. Med f nor och musik i spetsen begaf sig d rätt ansenliga tåget, i hvilket icke få d: mer syntes, genom staden och vandrac ut till Tivoli, der det egentliga mottagar det skulle ega rum. Genom det festlig smyckade etablissementet, der en mäng menniskor samlat sig och hvars plane och blomsterrabatter strålade i morgonen hela friskhet, drog tåget, med komitgen spetsen, till platsen framför konsertsalen der borden voro dukade på ett högs smakfullt sätt. Ända från daggryninger hade flitiga händer sysslat med att till reda de mångtaldiga smörgåsarne — 16,000 till antalet — hvilka skulle till fredsställa de 3,000 menniskornas aptit och allt var derför mycket friskt och in bjudande. Man gick till verket med goc matlust, men maten var så riklig, att icke ens aptiten kunde få bugt med den, och gudsgåfvorna ledo derför icke det nederlag, de eljest otvifvelaktigt skulle ha rönt Sedan den enkla frukosten var slutad, vidtogo talen. Efter det statsrevisorn landsthingsmannen Hasle med några fö och bjertliga ord hälsat , välkommen och betecknat mötets skandinaviska karakter. besteg prof. Ask trån Lund, efter afsjungandet af en sång, den under ett lummigt träd på en hög punkt uppresta talarestolen. Han tackade först för emottagandet. Knappast någonsin hade en inbjudning emottagits med större glädje än den till i dag. Från denna plats såg man de vallar kring Köpenhamn, der fordom danskar och svenskar möttes med eld och svärd; nu kommo de med vänliga handtryckningar och blickar. Orsaken härtill kände alla. På den tiden kommo svenskarne objudna, nu voro de inbjudna. Krigsropet har tystnat och skall för evigt vara det. Kärlekens röster ljuda nu öfver sundet och ha inträngt i landet. För att öfvertyga sig om sanningen häraf, hade man i dag kommit hit. Saken har befunnits riktig. Ett tack för emottagandet till hela danska folket! Hurra för värdarne! — Talarens lysande vältalighet afbröts af ständiga bifallsrop, hvilka slutligen öfvergingo till kraftiga hurrarop. Musiken spelade nu upp och Malmö borgaresångförening afsjöng, likaledes under ljudeliga bifallsrop, flera nationalsånger. Härefter besteg redaktör Rimestad talarestolen och bad om tillåtelse att tala ett allvarets ord. Vår tid är hotande, sade han, för de små nationaliteterna, och folk sådana som vi måste derför göra det yttersta för att bevara vår. Faran, som hotar Danmark, är ögonskenlig för alla, men den är icke mindre för de både andra nordiska länderna. För 60 år sedan låg Rysslands gräns 70 mil från Sockholm, nu ligger den 18! Och kan rigon tro, att Norge kan ega bestånd, om Serge och Danmark gå under? Ryssland kastar redan begärliga blickar på hamnarne i det nordliga Norge. Derför måste de tre grenarne böja sig tillsamman. De tvingas dertill dels genom omständigheternas makt, dels genom nationernas sympati. Ofta kollidera dessa båda, och då måste folken resignera, men här ha vi den lyckan, den stora lyckan, att vägarne mötas. Med letta för ögonen utbringade talarem ett äf niofaldiga hurrarop beledsagadt lefve sör det treeniga Norden. Dermed voro talen slut, och man spred sig nu öfver etablissementet i vänliga Samtal. Man sysselsätter sig nu som bäst med att besc Tivolis olika partier, intilldess uppbrottet till den midt emot beägna bangården skall ega rum. UO QÅ — HM KH — -— —