emot fått en annan, mycket lämplig bestämmelse, i det att det tjenar till förvaringsplats dels för regalierna, dels för de aflidna danska konungarnes esterlemnade saker, hvilka de antingen anvandt till dagligt bruk, eller vid hvilka serskilda minnen af egaren anknyta sig. .De danske konungarnes kronologiska saniling; såsom den källds; är en mycket rikhaltig och intressant samling, hvilken vi måhända längre fram få tillfälle att besöka. Slottet är skildt från parken genom en liten kanal, öfver hvilken leder en vindbryggu, ,den grönne BrOÅ. En dylik kanalanläggning hörde ju med till den tidens begrepp um det sköna, uch mången gång har säkerligen slottets höge invånare seglat derpå i sin kungliga slup, rodd af sina i rödt siden klädda roddkarlar, men mången gång har båten utan tvifvel också blifvit sittande i den gyttja, som alltid sämlar sig i stillastående vatten och ur hvilken icke ens ett kungligt maktspråk alltid förmådde ait befria den. Ej heller parken har bibehållit sin fordna storlek eller sitt fordna utseende. Den första nskränkningen led den derigenom, att ett mycket stort stycke deraf utan vidare krus blef bortskuret, för att användas till exerCisblats. Lingsefter ena sidan af denna uppfördes en mycket stor kasern, längsefter den andra ett stort exercishus. Utom dessa appendices fick parken — likaledes injuria temporum — ett annat, i det ännu ett stycke af densamma bortskars, för att tjena till uppförandet af en byggnad: Rosenborgs brunnsinrättning, stiftad af ett aktiebolag, som tillverkade alla slags helsovatten. Likaledes måste parken ändra utseende på tidens befallning. Bosqueterna, paviljongerna o. s. v., hela den franska anläggningen, måste ge vika för en — för öfrigt icke mindre väcker —anläggning i lengelsk stil. Samtidigt sjönk parken alltmer och mer i publikens gunst. Den kallades icke längre , Rosenborg IIave, utan ,,Kongens Have. Hoffolket var redan för längesedan försvunnet derifrån, men efterhand aflägsnade sig äfven den jbättre publiken, och numera är parken väsentligen endast en at barn med sina ammor mycket besökt promenadplats, hvilken naturligtvis icke saknar det till ammorna hörande antalet landsoldater och som derför nedsjunkit till att bära det mycket prosaiska namnet , Ammestuen. Så långt har det kommit. Och likväl är denna park en af hufvudstadens vackraste anläggningar; en promenad i densamma verkar i hög grad upplifvande och förfriskande — men ,,le beau monde föredrager att vandra fram och tillbaka på den trånga, inklämda Östergades hårda stenar. . Att promenera i Rosenborgs park har för längesedan upphört att vara ,fashion och blir det väl heller aldrig mera. Endast om morgnarne synes i parken en publik, som påminner om dess gamla besökande. Det är brunnsgästerna, som här taga sig den till brunnskuren nödvändiga motionen. Det är i sjelfva Rosenborgs park, på Exercisplatsen och i det till denna stötande Erercishuset, som utställningen skall ega rum. Vi börja med exericsplatsen. När man i dessa dagar inträder på denna stora öppna plats, igenkänner man den knappast, ty den är nästan helt och hållet betäckt med träbyggnader. Här skall nem-si ligen kreatursutställningen till väsentlig del försiggå, och de uppförda byggnaderna skola tjena till stallar och bås för djuren. Här må nämnas, att de djur, som på denna plats skola förevisas, uteslutande tillhöra, danska racer, men just i detta hänseende kommer utställningen att bli i hög grad intressent, i det man för första gången får se så godt som alla danska racer Jemte deras kroiseringar samlade på ett ställe. I den der långa allen af vackra stallar skola inemot 100 danska hingstar ha plats; till höger derom blir ett stall för fremmande hingstar och framför stängda spiltor för stoen, medan korna få plats på den andra sidan, hvarest äro inrättade omkring 28 kostallar, hvartdera beräknadt att kunna rymma 14 kreatur; fåren och svinen få deremot hedersplatsen inne i parken. Bakom kostallarne är en stor inhägnad rund plats, som skall användas till ridbana, på hvilken hästarne på bestämda tider skola föras fram och tillbaka för motionens skull. Och slutligen se vi ett hvitt tält, öfver hvars ingång svajar en Dannebrogsflagga, uppfördt i det ena hörnet af platsen. Här kommer säkert att bli lika mycken trängsel och freqvens, som vid stallarne, ty här uppslår den bekante köpenhamnske restauratören Wilh. Nimb sin paulun, och han ämnar här visa en så utsträckt gästfrihet, att han kan servera åt 200 personer på en gång. — Stallarne äro nu nästan färdiga, men djuren äro ännu ej anlända. Från exercisplatsen bereder jag mig att forcera ingången till exercishuset. Men stopp! Sånär hade jag glömt att beskåda några underliga, stora maskinen, hvilka, till hälften insvepta i segelduk, äro uppställda ute på platsen. Det är tröskmaskiner med tillhörande lokomobiler, hvilkas blanka, skinande metalldelar ge dem ett i hög grad elegant och lockande utseende. Det är välbekanta firmor, som 5 finnas på stämplarne: Iornsley Son från England, Kockums bolag från Malmö; men män af facket ha redan blifvit ense om, att gen at dessa hvars vittra är gef mest I H