Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1869, sida 3

på kiosken skall ställas en liten vacker grupp föreställande en engel, som leder ett barn vid han. den, och i byggnadens jordväning kommer att fö en försäljerska inredas en liten men nätt och tref.: lig lokal, hvilken medelst en spiraltrappa står i kommunikation med balkongen äfvensom de öfre rummen. Kiosken för , försäljning af biblar blir äfvenledes i romersk stil. Den kommer att till sina detaljer skilja sig ifrån den föregående, och öfverst på densamma skall stå en skön och välformad figur, föreställande Frälsaren. Kiosken för ,,försäljning af smidesarbeten blir i rysk stil. Öfverst på densamma skall en smed med sin hammare och i sin vida skjorta få plats. Det är nemligen meningen, att figurerna på taken skola göra alla skyltar öfverflödiga. Uppå kiosken för sförsäljning af skrifter, publicerade af sällskapet till skydd mot djurplågeri, skall stå en åkare med sin loka; uppå den för , försäljning af folksånger och nationalhymner-, en bonde med en zittra; uppå den för ,,försäljning af bröd-, en sittande grufarbetare med ett stycke bröd i handen 0. s. v. Midtför hötorgsplatsen skall stå en spelande vattenkonst, och på åtskilliga ställen utefter boulevarden skola anbringas gjutjernsbrunnar af utsökt form, för de vandrande att stilla sin törst vid. Slutligen kommer äfven boulevarden, å la maniere anglaise, att förses med stolpar för affischering och tillkännagifvanden. Till det yttre skola dessa tingestar få ganska stort tycke af höga, runda kolonner, i renaissancestil, med förhängen och fönster öfverst upptill. Nattetid kommer det att invändigt uti dessa stolpar brinna gaslågor, för att dymedelst på detta sätt göra de uti fönstren hängande affischerna läsbara ifrån gatan. Stolparne skola ginsemellan förenas med hvarandra medelst sittbänkar. Den högre konstkritiken I Arboga. I Arboga Tidning för Tisdagen d. 21 Juni läses: Den konsert, som i går afton utfördes af Fritz Arlberg, Maria Arlberg-Neruda och Johan Hägg, för att rätt bedömas erfordras en ljusstråle från tonernas drottning, en själ hvars ögon kunde se himlen öppna sig och englarne lyssna till Elise klagan, en gloria omsväfvande den heliga jungfrun; och hvar finna en penna nog ren att våga tolka det sublima i dylik musik, der himlen och jorden förmedelst de underbara tonerna sammausmalta till en enda sphere? Förlåtligt måste det alltså vara att icke kunna tillfredsställa en nyfiken allmänhet med redogörelse öfver konserten. Redaktionen kan blott omtala, att ett auditorium af omkring 100 personer sannolikt hade en bland de njutningsrikaste aftnar i sitt lif och att minnet deraf länge skall fortlefva, samt de herrliga tonerna för musikälskaren ofta vibrera sitt behagliga echo. Applåder vid nästan hvarje styckes slut tillkännagåfvo publikens belåtenhet, om ett så prosaiskt uttryck kan tillämpas på en musik lik den som åhördes gårlagsaftonen. D