Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1869, sida 2

här i dag är att göra er bättre, och det första läkemedlet jag föreskrifver skall blifva cognac. Hvar står den? Jag pekade på en skänk bredvid fönstret, och han slog i ett helt vinglas och bad mig dricka ur det. — Och, för det andra, föreskrifver jag en brasa. Ni darrar ju, som om ni hade frossa. Hör på, mistress Janet, vi behöfva litet ved och er hjelp. Se så, Gartha, inga tårar mer! Vi måste försöka att vara lugna nu, lugna och modiga, min vän! Janet kom in med ett mycket blekt utseende; men böjde sig tyst ned och gjorde upp eld, under det d:r Bryant gick fram och tillbaka i rummet, med händerna bakom ryggen, endast stannande då och då för att säga ett uppmuntrande ord eller lägga mina kuddar mera beqvämt. Efter en stund vände han sig mot dörren. — Jag kan så gerna gå ditupp ett ögonblick, sade han tvekande. — Är det — är det — samma rum, mistress Janet? — Ja, sir, svarade Janet, utan att se upp. — Det är samma rum. Han stängde dörren efter sig och gick app. Nästa ögonblick hörde jag hans steg uppöfver mig. — Har d:r Bryant varit här förr, Janet? frågade jag. Men hon tycktes icke höra mig, och jag kände mig för illamående att upprepa frågan. Han var länge borta — så länge, att brasan sprakade och rumnet var väl uppvärmdt, innan han åter com ned. Då var hans utseende också lekt, och jag såg, att hans ögon voro öda af gråt. — Ni måste ursäkta mig, Gartha, sade an, — om jag ordinerar för mig sjelf lenna gång. Mina — mina nerver i dag