Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1869, sida 1

ch Åtedagar KL. 3 e: m, samt anlanda derural Söndagar, Måndagar, Ousdagar och Thorsäs Isar omkring kl. 3 s. m. 16865 Stockholmsbres. n, (Koiresp. till Handelstidningen.) h Stockholm d. 28 Juni. ts Med den fart solkmöten i alla landsäl a såer tagit var det gifvet, att också hi askulle arrangeras ett sådant i större sti se sedan det visat sig att mera privata folk 1I möten i Carlbergs omgifningar med ta t resolutioner 0. 2. v. hade slagit mycket ar n Den stora allmänheten kände ej riktigt til skarakteren af dylika, den önskade gern få bevista ett, och för att afbjelpa et kändt behosk, arrangerade några medlem mar ett möte i går Söndag f. m. på er liten egendom, en knapp halftimmås väg med ångbåt från Stockholm. Hela rese kostnaden steg till 50 öre; man måste naturligtvis vera med. Herren vete hur många små och stora ångbåtar gingo till Ålsten, så heter mötesplatsen; alla voro de fullastade med folk, män, qvinnor och barn, och en sådan hop matkorgar sedan! Ålsten ligger vid Mälarens strand; på en höjd står en våderqvarn; qvarnbacken slutar i ett klipputsprång; nedanför hvilket ligger en gräsbeväxt platå. På detta klipputsprång var talarefribunen, omgifven af fyra föreningsbanår, placerad; på gräsplatån och på qvarnbacken voro åhörarne lägrade. och onekligen tog sig talaretribunen, prydd med grönt och med Mälarens glittrande vatten djupt under sig, särdeles väl ut i det varma solljuset. Men med stentorsstämmor borde talarne varit försedda för att från en så upphöjd plats kunna höras; tyvärr egde de ej sådana, och egentligen var det blott en som förmådde alldeles tydligt göra sig hörd. Talarne voro allesammans obekanta för den största delen af publiken, utom kyrkoherden i Adolt Fredriks församling, hr Lkdalll, som läste en kort bön samt Fader Vår och Välsignelsen, ur hvilken sednare han utelemnade slutorden: I Guds faders, sons, 0. s. v. Härpå uppträdde den obekanta komitcens obekante ordförande och förklarade i ett längre hackigt tal mötet öppnadt, val anställdes till mötesordförande, hvartill med acklamation utsågs hr Ekdahl, så valdes sekreterare m. m., och allt der der gick i en handvänning. Den förste talaren var hr Leufstedt, som handlar med aflagda manskläder. Hr L., en storväxt man med godt ansigte och väldiga mustacher, visade sig vara en ypperlig folktalare, han talade flytande och lade sina ord väl, inlade åtskilliga bilder och äfven några mustiga uttryck, som ej förfelade sin verkan. Hans ord, att vi här i landet kunde till regent nöja oss med en president, som finge femtio tusen rdr i årslön och åkte i ensitsig chäs eller något dylikt, samt att första kammaren är en broms på den tvåhjuliga rikdagsvelocipeden, helsades också med ändlöst jubel. Hr L. yttrade sig mycket sansadt om den allmänna rösträtten och gick ett steg längre än de nyliberale, ty han yrkade att äfven tjenstehjon skulle tilldelas denna rätt. Härom voro dock tankarne inom församlingen delade, man började tvista derom, men till slut lade sig oron, en resolution blef antagen, men det var ej möjligt att höra hur den blef formulerad, allt nog: den antogs. Sedermera uppträdde flera talare, men de kunde ej såsom hr Leufstedt fjettra åhörarnes intresse, ehuru åtminstone ett par af dem ej voro så oäfna. Solen gassade starkt på skarorna, deras ansigten badade i svett, och efter hand började man tänka på behöfliga förfriskningar, hvilka funnos att tillgå i rikaste mått. Kl. vid 1-tiden började ängbåtarne komma ifrån staden för att hemföra passagerarne, och någon förvirring förorsakades deraf, men man höll dock godt ut der uppe på berget tills programmet blef genomgånget, ehuru mot slutet! raskades mycket undan. Till kl. öfver 2 är diskussionen ha pågått. Långt derförinnan hade rusningen till angbåfsbryg-. gan börjat, och det var ej utan att der ätskilligt klammeri uppstod; en herre i svart frack trängdes i sjön, men blef genast. upptagen igen, 0. s. v., men sådana äfventyr äro ju vanliga. Folket uppförde sig, I under hela tiden mötet varade, ganska! städadt, inga öfverlastade syntes och allt! aflopp väl, ehuru man hyst stora betänk-f ligheter rörande utgången. Egaren af stäl-! let fick bara otack för sin villighet att I upplåta plats för mötet; derom vittnade nedbrutna gärdesgårdar m. m. Okynnetel är sig likt öfverallt och finnes öfverallt. Det öfvervägande flertalet deltagare i mötet tillhörde Stockholms arbetareklasser. resten utgjordes af nyfikna eller, såsom de kallas, för saken intresserade personer. I Några af hufvudstadens riksdagsmän syn: ( f noå Å 2 —2 tes ej till. Icke heller såg man till länsman eller annan ortmyndighet. Omkring 5 å 6,000 personer hade begifvit sig ut till mötesplatsen, efter hvad det kunde tyckas. . I ett föregående bref omnämnde jag, si att d:r C. W. Paykull var sysselsatt medi: ett arbete om bergolja. Några dagar der-I efter kom underrättelsen, at denne iusigts-J fulle, modige och frisinnade vetenskapsman e aflidit. Paykull vistades här kort innan t sin död, arbetande med ifver på att göra se utdrag ur en mängd arbeten rörande don-)y na sak, som finnas i Vetenskapsakademi-s ens bibliotek, och reste hem till Motala på ll Pingstdagen. Vid hemkomsten träfsades ban af slag, hvilket nedlade honom pålg