Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1869, sida 2

DUE — —— ——— — O, sörj inte för mig, återtog Gayriele hastigt, — du har väl rätt uti, att let mellan oss bestående förhållandet skall och måste förändras, men dermed är icke agdt, att den trogna tillgifvenhet vi hysa för hvarandra derför skall kallna. Nej, nej, Fortis, en sådan vänskap räcker utjfver grafven, och hvart ödet än må kasta ss, så tro mig att min hjertliga, inneriga tillgifvenhet för dig alltid skall blifva förändrad, du käre, gode Fortis. Vid de sista orden slog hon sina armar omkring barndomsvännens hals och tryckte en innerlig kyss på den unge mannens läppar. Då Gabriele drog sig tillbaka, glödde hennes ansigte af blygsamhetens purpur. Hon log, men i hennes ögon skimrade tårar. — Ännu en sak, Fortis, innan vi bege oss till prestgården, sade hon till hälften bedjande. — Hvad vi här afhandlat blir en hemlighet oss emellan; ännu har jag rätt att fordra detta af dig, desto mera som jag vill anförtro dig en annan hemlighet, som visserligen ej länge skall bli fördold. Tillika drog hon Fortis fram till skrifbordet, framtog det af henne påbörjade brefvet och riktade hans uppmärksamhet derpå. — Likasom jag har rådt dig vid ditt val, så skall du äfven ge mig ett råd i en dylik angelägenhet, sade hon förtroligt. — Egentligen ämnade jag först sednare visa dig detta bref, då det var afslutadt, men emedan tillfället nu är inne, kan du redan nu läsa det. Du skall derefter, likasom vore jag din syster, säga mig din tanke lika öppet som jag sagt dig min.