zomligt negatift resultat, nemligen i det!! bestridliga faktum, att man icke kan rinna målet på den hittills beträdda väsen. De sydtyska tidningarne uttala sig fullkomligt samma riktning. ,Weser-Zeitung meddelar en korrepondens från Berlin, hvilkens författare från pålitlig källa säger sig kunna uppysa, att Frankrike och Österrike före kriset år 1866 ingått ett hemligt förbund, enligt hvilket Frankrike, i händelse af Österrikes seger, skulle fått rättighet att tillegna sig venstra Rhenstranden. Ändamålet med offentliggörandet at denna pikanta nyhet, som för öfrigt låter högst osannolik, synes rentaf vara att anklaga Österrike för förräderi mot Tysklands integritet. Det tal, som kejsar Napoleon i Onsdags höll till sina trupper i lägret vid Chalons, var föranledt af den omständigheten, att det den 23 dennes var på dagen tio år efter slaget vid Solferino. Deraf förklaras äfven, att kejsaren särskildt riktade sina ord till de soldater, som hade deltagit i italienska fälttåget. Som man af ett telegram sett, begaf sig kejsaren till landtbruksutställningen i Beauvais, hvarifrån han återvände till S:t Cloud. I kejsarens frånvaro har på Midsommardugen hållits ministerråd under kejsarinnans ordförandeskap. Det har varit inrättadt en särskild telegrafförbindelse mellan kejsarens rum i Chalons och kejsarinnans i tuilerierna för deras privata korrespondens. Det heter, att hofvet hela sommaren skall förblifva i S:t Cloud; i September ämnar kejsaren sig som vanligt till Biarritz, under det kejsarinnan begifver sig till Orienten. Före resan till öfvervarande af högtidligheterna vid Suezkanaiens öppnande säges kejsarinnan ämna göra visit kos den turkiske storherrn, naturligtvis för att fullgöra etikettens bud mot — den åtminstone förmente — suveränen öfver det land, der dessa högtidligheter skola ega rum. Under kejsarens vistelse i lägret vid Uhalons ha, enligt , Patrie, tre preussiska officerare, som der infunnit sig civilklädda och utan anmälan hos högste befälhafvaren, blifvit utvisade af krigsministern. De fingo order att inom en timma lemna lägret. Gaulois lemnar följande skildring af de franska ministrarnes inbördes förhållanden till hvarandra: , Rouher tycker icke rätt mycket om Magne, men hyser just icke heller några blidare känslor för Forcade och Hausmann. Han sysselsätter sig icke mera med Ollivier och fruktar endast Schneider, som bär hat till honom, emedan han sökt göra Jerome David till president i lagstiftande församlingen. Magne håller sin portfölj mycket kär; det är den coda princip, åt hvilken han med lif och själ är hängifven. Forcade tycker om sig sjelf, och man kan egentligen ej klandra honom, för det han föredrager sig sjelf framför sina kolleger. Det är ännu ej rätt klart för honom, om han bör tycka om eller hata Rouher; detta beror på omständigheterna. Om Rouhers ställning blir mera säker — hvilket betyder detsamma som att hans inflytande växer — så skal h. exe. inrikesministern finna behag i h exc. statsministern; blir denne deremo störtad, skall säkerligen Forcade ick blifva den siste af hans vänner. De före nämndtee personerna äro endast eniga on två fjaker: först, att man måste hata sir efterträdare; för det andra, att af allt ond är friheten det värsta. Underrättelsen om, att den fransk-bel giska kommissionen slutat sina arbeten synes varit förhastad. Åtminstone medde lar ,,Patrie för den 24 dennes, att kom missionens möte i dag åtta dagar seda icke ledt till något resultat. , Åtskillig punkter — säger tidningen — om hvilk man trodde, att de redan blifvit medgifn al kabinettet i Brissel, ha ånyo blifvi föremål för nya anmärkningar. Unde veckans lopp skall ett nytt möte ega run Frankrike fortfar att göra, hvad som stå i dess makt för att åstadkomma en öfver enskommelse. I den vanligtvis väl ur derrättade , Mem. dipl. skrifves den 2 dennes: ,Det kan icke förnekas, att d första förhandlingarne i den fransk-belg ska kommissionen stötte på allvarsamm svårigheter, som föranledde ofta förekon mande meddelanden mellan Paris oc Brässel. Vi veta emellertid, att den be giska regeringen med mycken ovilja tär ker på möjligheten af ett afbrott i unde; handlingarne, samt att den gjort verklig eftergifter för förebyggande af en såda ytterlighet. Den blandade kommissione har hållit två nya möten den 22 och 2 dennes. Flera tidningar ha på förhan framställt dessa möten som afgörande; d