Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1869, sida 1

deras uppspårande. Hvad bör man tänka om handeln med apoteksprivilegier? ägra sanningar till uppdagande af apotekareyrkets mysterier. Stockhohn, Sigfrid Flodins boktryckeri, 1868. Om redan denna broschyrs titel är egnad att komma håren att resa sig af förfäran på hrr apotekares hufvuden, så är dess innehåll af den art, att det kan ingifva dem allvarliga farhågor. Med ovanlig talang behandlar förf. den grannlaga frågan, riktande bomb på bomb mot det fiendtliga lägret, angripande obarmhertigt hvarje svag punkt i en ton, som har något af segervisshet. Emellertid blir det slutliga resultat, hvartill förf. kommer, icke så radikalt, som man af hans föregående betraktelser kunnat vänta, utan han medgifver, att, då flertalet, om icke alla de nuvarande innehafvarne af köpta apotek befinna sig i den ställning, att de äro skyldiga mer eller mindre, men oftast, relativt till apotekets pris, betydliga summor på det nakna privilegiet, och då för dessa skulder ej blott de sjelfva, utan äfven deras anhöriga eller andra borgesmän stå i ansvar, så skulle, om privilegiehandeln med ens förbjöds, apotekaren för hårdt straffas för sin förseelse att ha inlåtit sig på dylik handel och borgesmännen ruineras — en utgång, ,,som vore så mycket mer orättvis, som de ej rimligtvis kunnat taga i beräkning annat än apotekarens duglighet och apotekets förtroende, men ej gerna kunnat känna till sjeltva privilegiets natur, helst när de sett, att det förut sålts och köpts. För att förekomma en sådan orättvisa och ändå göra slut på de för förf. så förhatliga privilegierna borde man, anser han, utföra ett ,förmedlingsförslag, som han framställer. Detta innehåller, att taxan, särdeles laborationstaxan, skulle något förenklas och nedsättas, fordringarne för inträdet på apotek betydligt höjas och apotekarnes rättighet att hålla elever betydligt inskränkas, fordringarna till första examen högst betydligt höjas och denna exmen inskränkas helst till hufvudstaden. Åtta å tio år sedan detta skett skulle provisorsexamen ytterligare höjas, men de behörigen utexaminerade provisorernas nu existerande svårighet att få sjelfständigt utöfva sitt yrke skulle efterhand förminskas, dock så att den första tillämpningen ej finge ske förr än tio år efter förordningens utfärdande och då endast för dem, som hade första gradens examensbetyg, samt fem år sednare för dem, som hade andra gradens, och efter ett förlopp af ytterligare fem år för dem, som hade tredje gradens ordningsbetyg. IIelsa, lycka och välstånd. hamiljebiblietek för menige man. Uppsatser och afhandlingar af berömda. författare rörande