Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1869, sida 2

om — PN gästerna. Norge. Storthingets afslutande. Det thronta som statsrådet Stang uppläste vid stor thingets afslutande, var i sin helhet s lydande: Gode herrar och norske män! Det storthing, som nu tilländabragt sina arbeter afslutar antalet af dem, som sammanträdt hvar tredje år. Till den af eder beslutade och af mi sanktionerade grundlagsförändring, enligt hvilke storthinget för framtiden kommer att vara samlad hvarje år, inom en kortare tidrymd, har jag med verkat genom att två gånger framställa försla derom. Jag har framställt dessa förslag och sank tionerat edert beslut i den öfvertygelse, att de ordning, som nu är antagen, skall visa sig bättr egnad att tillfredsställa ett mera framåtskride statslifs behof, och att den synnerligen komme att lemna en af förhållandenas utveckling fordra garanti för ett grundligare förberedande af de för slag, som föreläggas storthinget, och ett lugnar och mognare öfvervägande af sakerna, än som va rit möjligt att åstadkomma, så länge den lång: tid, som vid ett storthings sammanträdande had förflutit sedan sista sammankomsten, medförde er massa af arbetsämnen, hvars förberedande för och behandling under ett storthing närmade sig de ogörliga, och så länge den långa tid, som skulle förflyta innan nästa sammanträde, lät en sak: uppskof för tanken framstå såsom nära nog grän: sande till dess öfvergifvande. De betänkligheter som blifvit framställda mot den åvägabragta förändringen, aktar jag i grunden, men har icke kunnat finna dem öfverbevisande, och jag hyser derföre den fasta förtröstan, att den af erfarenheten sskall blifva bekrättad såsom ett verkligt och sannt framsteg. Men hvarje framsteg på den konstitutionella -banan ålägger såväl regeringen som representationen nya pligter. Det är mitt fasta hopp, att de å båda sidor skola blifva uppfyllda. Medan jag skattar mig lycklig att hafva kunnat lösa den hittills omhandlade frågan i samklang med storthinget, har jag, beträffande flera andra ämnen, icke kunnat biträda dess beslut, emedan jag funnit, att allvarsamma erinringar emot dem töretedde sig, eller att de kräfde ytterligare pröfning. Detta gäller särdeles två af storthingets beslut till lagar, det ena om utvidgande af den kommunala rösträtten, det andra om menighetsråd — ämnen, hvilka äro af så genomgripande betydelse dels för nationens borgerliga, dels för dess kyrkliga lif och utveckling, att ingenting får eftergifvas i krafvet på å.vervägandets grundlighet, allsidighet och mogenhet. De af mig framställda förslag till lagar, åsyftande en reform af det högre skolväsendet, hafva af storthinget blifvit antagna med åtskilliga ändringar, hvilka dock icke hindrat mig att sanktionera två af dem, hvilka närmast handla om sjelfva skolan, hvaremot jag funnit de beslutade ändringarna i förslaget till lag om förändringar i och tillägg till Universitetsfandatsen af den beskaffenhet, att jag kommer att nödsakas åter påkalhh storthingets uppmärksamhet för detta lägförslag. Jag beklagar, att den för hela landets utveckling och styrka i så många hänseenden vigtiga jernväagsförbindelsen mellan Nordenfjeldska och Söndentjeldska Norge blifvit hänskjuten till en längre framtid, än arbetets utförande kräfde. I den bevillning storthinget åtagit sig till anskaffande af tidsenliga vapen för armsen, erkänner jag med tillfredsställelse ett bevis på norska folkets beredvillighet att göra de uppoffringar, som pligtenlig omsorg för sjelfständigheten ålägger. Jag beklagar, att storthinget icke sett sig i stånd att denna gång äfven bevilja de af mig föreslagna summor till förbättring af våra två vigtigaste sjöbefästningar. Mindre lyckliga förhållanden för näringsvägarna hafva under de sednare åren befunnits tryckande för vårt fådernesland liksom för andra länder. Efter hvad erfarenheten lärer, må det vara tillåtet att hoppas, att en ny förändring till det bättre icke kan vara allt för aflägsen, och att nästa storhing må kunna sammanträda under lyckligare utr, än det nuvarande. Med bön till den Allstige om, att detta måtte blifva förhållandet, kiljes jag från eder, i det jag nedkallar Himlens välsignelse öfver Norges land och dess innebyggare, ch förblifver eder, gode herrar och norske män, ned all konungslig ynnest och nåd välbevågen. Gifvet på Ulriksdals slott den 17 Juni 1569. CARL. G. Sibbern. — Från monitorn Mjölner ingick telekam i Thorsdags. Fartyget stod på grund äde med fören och aktern, men man hopades få det flott då högvatten inträffade. — Mordet på Cjelleraasen. Det har örut meddelats att en i Stockholms diaonissanstalt intagen person vid namn )Itto Carlsson bekänt sig saker till detta word och att han sedermera rymde. Norka tidningar meddela nu, att underräth om hans gripande ingått från Karlad. — nn —— Finland.