Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1869, sida 3

sommaraftonen på Ulriksdal, hvarigeno Haga stod tyst och öde. På Ladugårdgärdet var äfven tyst midsommaraftor men i går afton försökte man dansa i be väringslägret, ehuru den af regnet upp blötta marken dertill var föga tjenlig. På stora banhusets gård var, som vanligt, upp rest en prydlig majstång, omkring hvilken barne: togo sig en glad sväng, hvarefter de trakterade med extra förplägning af namnam. Å arbetare föreningens utfärd till Lennartsnäs deltogo de fle sta af föreningens medlemmar, och ehuru det fal lande regnet störande inverkade på det påräknad: nnöjet, rådde dock glädje och munterhet hos lust fararne, bland hvilka gjorde sig gällande samm: hjertlighet och goda anda, som alltid utmärk denna kår. Mot aftonen i går skingrades molnen sså att vi, om ock endast för en kort stund, doch tingo se midsommarsolen. — En furstlig förmälning firades der 14 Juni i Altenburg, då arfprinsen Car af Schwarzburg-Sondershausen vigdes vic prinsessan Marie af Sachsen-Altenburg hertiginnans af Dalarne halfsyster. — Religionsfrihetsfrågan och baptisterna Under förliden vecka hölls här en svensk baptistriksdag, hvartill jemväl baptister från Danmark och Finland infunnit sig. Vid detta möte, som utsatte nästa , allmänna konferens af svenska baptistförsamlingarsatt hållas i Juni 1872, utgjorde baptisternas ställning till religionsfrihetsfrågan ett söfverläggningsämne och föranledde, enligt Neckoposten, följande meningsyttring: Ehuru mötet erkänner, att det af 1569 års riksdag antagna förslag till dissenterlag i många rigtiga stycken är en förbättring af 1868 ärs lag, uttrycker det dock, såsom bestående af medlemmar, tillhörande redan befintliga, om än ej lagligt erkända dissenterförsamlingar inom Sverge, sin öfvertygelse, att flera paragrafer af förstnämnda förslag, såsom 1:sta, 2:dra, 3:dje, 6:te, 9:de, 11:te, 16:de, 17:de och 18:de, innehålla stadganden, som icke öfverensstamma med 16:de 8 regeringsformen. Erkännande intet annat öfverhutvud öfver ett religiöst samfund såsom sådant än Herren Jesus Kristus, finna vi det vara en hufvudsaklig brist i nämnda lagförslag, att rättigheten till sri religionsofning göres beroende af regeringens godtycke i stället för öfverensstämmelse med bestämd lag och sedlighet. — Mötet vågar uttrycka sin förhoppning, att den dag icke är alltför aflägsen, då alla medborgare utan afseende på religiös trosbekännelse skola tillerkännas fullkomligt lika rättigheter, och då således ingen annan lag behöfver stiftas för dissenters, än de, som gälla för alla svenska undersäter. g — Från Frankrike. Ur ett bref til Stockholmsposten från Paris, dat. den 8 Juni, återgifva vi följande rätt anmärkningsvärda iakttagelser: Hvad som här förefaller främlingen som en plåga är alla klassers bittra hätskhet mot styrelsen. De personer, som stå i spetsen för densamma, äro hatade till en grad, som väcker afsmak hos en svensk. Utan tvifrel är detta hat välförtjent och berättigadt, men det ligger en sådan ytterlighet deri, att man vämjes dervid. Skandalpressen gör sitt till att uppegga nationen, och hvar kan sådant göras lättare än i Frankrike, der den stora massan är så förskräckligt okunnig? Tidningar, som ,le Rappel och ,le Reveil, hvilka smeka folkets sämsta lidelser, äro derföre så mycket mera omtyckta och bringa missnöjet till sin spets. Det är löjligt nog att se, hvilka utvägar vidtagas för att få dessa tidningar sålda. I en mängd skåp, som finnas öfverallt vid boulevarderna, säljas alla möjliga tidningar i all tysthet; så är icke fallet med skåpet le Rappel. Der står en trumslagare dagen i ända. När någon går förbi, trummar han; folket lyssnar, stannar, skrattar; tidningen stickes dem i hand bon gre, malgrå, och så går spridningen. Oaktadt alla bemödanden har Rochefort ändock ej blifvit vald, utan Jules Favre, och jag kan icke låta bli att eftersäga hvad en arbetare yttrade derom på boulevarden: Dieu soit lout! I alla möjliga hänseenden synas brytningar förestå Frankrike: i religion som allt annat. Kyrkorna stå öfvergifna; folket bryr sig ej om bikten, skrattar åt relikerna. En högeligen bildad person de till mig häromdagen: ,Det är en olycka att krike har törblitvit katolskt och ej antagit reformen; den var åtminstone för sin tid en för bättring; nu räcker den ej heller längre till, den tillfredsställer ej själens behof. De som nu gå i spetsen för framåtskridandet äro alla fritänkare (librepenseurs). Såhär är ordningen, sämst äro katolikerna, så protestanterna och i spetsen mot ljuset: fritänkarne. Jag vill ej vara, jag vill ej heta kristen och jag säger med Jules Favre i våras: bibeln är för mig blott ett minne. Det är ej ovanligt att här få höra sådana män som en Michelet, en Quinet jemföras med Kristus. Michelet är för det närvarande det bildade Frankes Gud; han har arbetat, han har lidit, han har blifvit törföljd för sina grundsatser likasom Kristus för sina. Finnes det väl en större olycka än att vara förvist från Frankrike? Det är obegripligt att man kan höra sådana saker och ändå förblifva lugn; men man blir slagen med en sådan häpnad, att man blir stum. Men från dessa dystra skuggor vänder jag mig till en ljusare tanke: Frankrikes pånyttfödelse genom undervisnings meddelande åt alla klasser. Deri ha quinnorna sin största del, sin rätt och pligt att deitaga, och man har redan börjat. Madame Pressens har verkat mycket genom sina skrifter för ungdomen, genom sin kärleksfulla och milda personlighet. Madame Pape-Carpentier föreläser år ifrån år för hundratals unga qvinnor, lärande dem hvad som är rätt, sannt och godt. Hon skingrar fördomar och bänvisar ständigt till sanningen. Hennes verk är bygdt på en sann och bred kristlig grund; hon är fördragsam mot olika tänkande. Fastän hon är katolik till bekännelsen, skulle jag gerna erkänna hennes andliga öfverlägsenhet; formerna för tron vexla, men ett är evigt: den kärlek som skapat allt och som håller allt vid makt. Sålunda framstår det närvarande Frankrike såsom en massa af mot hvarandra stridande intressen och åsigter, men öfver dem alla svajar dock den franska tricoloren, kring hvilken allt förenas nhödå gemensam känsla, kärleken till fäderneslandet. Lahdaorten. venersborg. Nytt fartyg. Från skeppsredaren C. J. Anderssons varf vid Gropbron utgick Lördagen den 19 dennes en skonertgaleas Thor, ombyggd, försedd med ny rigg och utrustad för saltsj TH-AHHHHAn En fåhrenino