Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1869, sida 2

USmes det goda rykte, som Dalarnes befolkd ning har om sig äfven i sedligt afseende, d icke ha blifvit kränkt vid detta tillrälle, i . det polisen ej fann anledning att tilltala någon af dem såsom misstänkt för brot5stet. Ad. D. Sjette allmänna svenska läraremötet. al För detta möte innehåller ,,Upsala-Posten för sistl. Tisdag följande redogörelse: r Sedan förmiddagen på Onsdagen den 16 -sdennes upptagits af sektionernas arbeten, sammanträdde mötet kl. 12 på middagen Åå Gillesalen. Protokollet för föregående dag justerades, hvarefter sektionernas referenter afgåfvo redogörelse för hvad vid dessas sammanträden förekommit. Man öfvergick derefter till diskussionen öfver de till behandling af mötet i dess helhet i framställda frågor, dervid den sjunde frå7 gan först förekom så lydande: :om det erkännes, att ett allt för stort antal af lärjungar vid ett läroverk måste utöfva ett menligt inflytande på undervisningen, på lärarnes förmåga att hafva uppsigt öfver lärjungarne och på rektors förmåga att öfvervaka det hela, borde man icke bestämma det högsta antal af lärjungar, som vid ett och samma läroverk finge emottagasAlla talare; öfverensstämde deri, att skolornas öfverbefolkning i många fall medförde de största olägenheter och besvarades i följd deraf frågan med ja, och förklarade mötet, att begränsningen i lärjungeantalet endast borde afse läroverken i deras helhet, men icke, såsom en talare yrkat, äfven deras särskilda klasser. Mötet öfvergick derefter till den åttonde frågan så lydande: -Månne det icke med afseende på betydelsen af lärarens uppfostrande verksamhet på skolans nedersta stadium och på vigten af en riktig grundläggning af undervisningen måste antagas såsom grundsats, att i läroverkets nedersta klasser företrädesvis böra anvärdas erfarne och bepröfvade lärare? Mötet besvarade trågan sålunda, att det visserligen vore önskligt att erfarne lärare funnes äfven si de lägre klasserna, men att lärarekrafternas användande endast kunde bestämmas med afseende! på förhandenvarande förhållanden vid hvarje sär skildt läroverk. I Femte frågan: Hvad har de sednare årens erfarenhet gifvit vid banden rörande befogenheten af den klagan, som förts angående öfveransträngning vid låroI verken? Keesultatet af diskussionen blef, att mötet förklarade sig anse att, om också erfarenheten visat, att sötveransträngningen vid läroverken nu är mindre än förr, så kan det likväl ej nekas, att en sådan ännu i af skolans afdelningar förefinnes. Mbötet åtskiljdes kl. 3 e. m. och sammanträdde åter Thorsdagen kl. 12. Sedan, justeringen af föregående dagens protokoll äfvensom redogörelsen för sektionernas förbandlingar försiggått, företogs 17:de I frågan, så lydande: Hvilketdera sättet för fördelningen af den dagsliga undervisningstiden bör anses tjenligast, antingen att, såvidt möjligt är, förlägga den till förmiddasarne eller att söka jemnare tördela densamma både på föroch eftermiddagarne? Skulle de vara välbetänkt, om ettdera af dessa alternative ovilkorligen anbefalldes, innan öfvertygelsen om det enas eller andras företräde ännu hunnit allmännare stadgas? i Då vid föregående möten denna fråga blifvit så vidlyftigt arhandlad, ansågs ej nu någon vidare diskussion derom behöflig, utan beslöt mötet, att lemna frågans första del åsido och besvara den sednare delen af densamma med nej. I Den 22 frågan: i Hvilken anordning af gymnastiktimmarne har visat sig mest ändamålsenlig? Under diskussionen häro m uttalades tvänne olika åsigter, den ena förordande en half timmes gymnastik hvarje dag, den andra en timme hvarannan dag. Mötet uttalade ej någon bestämd åsigt, utan lät bero vid de under diskussionen lemnade upplysningarna och erfarenhetsrönen. Den 23 frågan: kan något göras för att lifva ungdomens håg för fria gymnastiska lekar, och hvilka anordningar hafva i detta afseende befunnits ändamålsenliga? Alla talare förordade nyttan af lekar i fria luften, isynnerhet under de 10 minuternas uppehäll mellan lästimmarne, då rummen äfven behöfva vädras. En och annan klagade öfver lärjungarnes i tröghet att begagna sig af dessa fristunder till lekar, hvaremot andra hade gjort en alldeles mot-JI satt erfarenhet. Mötet ansåg, att lämpliga lekplat11 ser borde finnas i skolans närhet, att lekarne borde vara fullkomligt fria och ej på något sätt ! anbefallas, samt att deltagande i dem från lärarnes sida borde ega rum, dock endast så tillvida, lt att läraren uppmuntrande och anvisande egnade ! sin uppmärksamhet åt dem. c Den 14 frågan: : ,Bör läraren uppfatta den offentliga ärsexamen så hutvudsakligen såsom en vanlig lektion, hvaraf t åhöraren kan lära känna den ståndpunkt, på hvil-JI ken hvarje klass befinner sig, och i denna händelse är det af vigt, att alla ämnen der förekomma ? Eller bör examen betraktas såsom ett prof på hvarje enskild läjunges förvärsvade insigt i de särskilda ämnena 2. 1 Mötets åsigt blef, att examen borde väsentligen skiljas från vanlig lektion derigenom, att examinerandet företrädesvis gjordes gällande framför docerandet, äfvensom ändamålet med examen ansågs vara ej att uppvisa hvarje särskild lärjunges utan klassens i sin helhet samt lärarens ståndpunkt. Den 15 frågan: -Har afgångsexamen visat sig utöfva någon f oroande infiytelse på lärjungarnes arbete i sjunde ! klassen, och har den i något afseende der framkallat öfveransträngning? Frågan blef af mötet med nej besvarad. I Diskussionen afslutades härmed för da-Js gen, och mötet sammanträdde åter Fre-J? dagen kl. 12, då efter justering af protokollen och referering af sektionernas förhandlingar, frågorna 24 och 25 företogos, så lydande: -Kan och bör något af läraremötet göras i fråga) L om lärares pensionering ? Om det anses nyttigt, att elementarlärarne öfver hela riket söka upprätta en gemensam enkeoch pupillkassa, skild från det egentliga presterskapets, hvilka åtgärder kunna af läraremötet t. vidtagas för att få frågan utredd och på ett tillh fredsställande sätt afgjord 2 1 För utredande och besvarande af denna fråga! hade vid mötets början en komitå blifvit tillsatt, u bestående af lektorerne Hultmau, Phragmen och p Nordström, hvilka med sig adjungerat rektor 8 Staaff och lektor Isander, och hade rektor Staaff blifvit vald till ordförande och lektor Nordström t till referent. 8 Denne senare lemnade nu en rikhaltig och sär-s; deles upplysande utredning af hvad till frågan a hörde. Talaren lemnade först en kort historik öfÖ ver pensionsfrågans uppkomst och de åsigter föregående läraremöten i afseende på dess ordnande sr uttalat, samt redogjorde härefter utförligare för det o sätt, hvarpå pensionsväsendet för skollärarnes enkor st och barn i de särskilda stiften nu är ordnadt. I fö Upsala, Linköpings, Skara, Strengnäs, Göteborgs, 0 Vesterås, Vexiö, Kalmar och Hernösands stift hade kt skollärarne och presterskapet gemensam enkeoch I de pupillkassa. Afgifterna till dessa kassor vore visål serligen ganska låga, i förhållande till de betalandes inkomster, omkring 1 proc, men af deras sam-So manlagda belopp betalades dock i de stift, från m hvilka fullständiga underrättelser i detta atseende de ngått, af skollärarne vida större afgift än de i te förhållande till hvad enkorna och barnen erhöllo t pension, borde göra. Grunderna för pensione-U ingen vore olika i olika stift, pensionerna vore i Sk ulmänhet små i Upsala stift t. ex. 32, 42, 52 rdr, Ju Vexiö stift 75, 90 och 120 rdr o. s. v., om året. m meritikassa finnes i alla stift utem Upsala och arlstads, till ett sammanlagdt belopp af 763,000 dr; och dessa användas, utom i ett enda stift, br teslutande till pensionering at skollärare. Då pr nkorna och barnen dock ej vore berättigade till fol jelp ur dessa fonder, kunde de naturligtvis ej ko nses motsvara det ändamål, hvarom nu vore K såga KaAmitoerada hada nå ÖO af dacca för I INte — —4 2— — — RR — —— (1(