————— — — ! Högländaren.?) Rogan at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. Hon gick fram till sitt skrifbord, fattade en penna och skref hastigt: — — — Ett sådant bref väntade jag ej — kunde ej vänta det. Jag dröjer emellertid icke att svara er. Tag mina ord, så sällsamma de än kunna förekomma, som ett bevis på min största högaktning och min innerligaste tacksamhet för det förtroende ni visat mig. Det steg, hvartill ni uppmanar mig, är så vigtigt, och hvarje tanke derpå har hitintills varit mig så fremmande, att jag ej kan uttala det afgörande ordet utan att förut hafva pröfvat mig sjelf. Tillåt mig således anhålla om ett uppskof af två månader, och hvad mitt hjerta än derefter må föreskrifva mig, så tänk derför icke mindre vänligt om mig, likasom jag sjelf alltid skall för er hysa det innerligaste deltagande och den uppriktigaste högaktning, — det enda, hvaröfver jag nu med klart medvetande kan förfoga. Uppmärksamt genomläste hon ännu en gång det skrifna. — Formen är kall, sade hon med blicken ännu riktad på brefvet, — kallare in han förtjenar för sina redliga afsigter, men han kan ej känna sig sårad deraf, ) Se H.-T. N:o 141.