cet s anställde i Hedersleben ladr. Quedlinburg) b an fabriksbolaget Borge, Braun Co. Med des e-sistnamnde kom jag ej i beröring, men des ge I säkrare var jag i stånd att bilda mig ett omdör eeI rörande de öfriges ställning. Och detta omdör er måste i allmänhet ttfalla synnerligen fördelakti; kt Den ömsesidiga fullkomliga obekantskapen m ör I språken hade naturligtvis till en början föranle många svårigheter och jemväl missförstånd, m ta redan efter ett par veckors förlopp hade man hu Init så långt, att ett slags ömsesidigt meddelan ch skunde sägas ega rum. Vanligen tillgick derv les så, att någon af svenskarne skriftligen meddela Å-fönskningarne, hvilka sedan. af husbondfolket ty fdes med tillhjelp af änskaffade ordböcker. 1os iI hållet, så vidt skildt från våra svenska vano n hade naturligtvis vållat mesta bekymmer och kl: ör gan; men sedan nu sill och potatis, gröt, st ut I mjölk, samt framförallt bröd till sådan mycker teshet, som väl endast en smålänning kan förtär: I blifvit (åtminstone för flertalet af här ofvan nämr -da arbetare) medgifvet i utbyte mot den tysk -födan, förnams ej rörande denna punkt någo J egentlig klagan. Särskildt hade man i Cochsted förstått, att fullkomligen tillfredsställa våra arbe -tares önskningar; i Winningen yttrades allenas I den önskan, att man måtte få det på samma sät 4som i 6ochstedt, och detta lofvades villigt. I all Åmänhet torde kunna väntas att de 75 svenska ij och svenskor, som på sistnämnde tvenne orter fåt anställning, skola komma att finna sig särdele . väl; ty husbondfolket omfattade dem med synba 1 I välvilja. I Hakeborn tycktes förhållandet ej var: fullt så godt; men det föreföll mig som skulle fe let ej uteslutande ligga på husbondens sida. De ömsesidiga önskningarne tolkades emellertid äfver här; och i allmänhet torde väl kunna påstås, at en landsmans oförmodade uppträdande, — föranledt af husböndernas önskan att bringa klarhet soch reda i ställningen till de främmande arbetarne, — väckte synnerlig belåtenhet. De önskningar, som af ett stort antal bland arbetarne, hrilka i Sverge qvarlemnat familj, uttrycktes att Ina genast få på förhand af sin lön uppbära något mindre belopp till hemsändande, tillmötesgingos allestädes med största beredvillighet. Ingenstädes förnams någon klagan öfver för strängt arbete. Samtlige dessa tyska arbetsgifvare hade varit utsatte för de arbetsinställningar i stor skala, som förnämligast i de preussiska fabriksdistrikten för närvarande pågå under inverkan af de s. k. Lasalleanernes socialistiska agitationer. Man befarade nu, helt visst ej utan orsak, att svenskarne, — hvilkas ankomst varit ett opåräknadt streck fver Laselle anernes beräkningar, — skulle göras till föremål för denna ligas bearbetningar, och en tanka på att afvända dessa faror ingick ock sannolikt i arbetsgifvarnes beslut att söka förmå en svensk till ditresa. Försök hade verkligen redan gjorts, halft med ord, halft med tecken, att tubba de nykomne; men de använda skrämskotten och förespeglingarne voro åtminstone delvis af så grof art, att de rimligtvis ej kunnat göra synnerligt intryck. Så t. ex. en försäkran, att svenskarne efter 3 månaders tjenst skulle blifva slafvar och ej få återvända till hembygden efter tjensteårets slut, m. m. dylikt. Arbetarne hade samtlige förbundit sig till ett års tjenst. Vilkoren voro i allmänhet fri kost, bostad och dylikt, samt 90 rdr i årslön för karl, 50 rdr för qvinna; derjemte tri öfverresa. Det lider emellertid knappast något tvifvel, att ju åtminstone en del af dessa arbetare vid antagandet blifvit förespeglade större förmåner och dessa till en del af sådan art, att den värfvande agenten aldrig kunnat vara berättigad att utlofva dem. Så t. ex. lärer han ha utlofvat (dock ej åt alla) städja, hvilken föröfrigt äfven här är bruklig, men å andra sidan för egendomsegarne förklarat, att intet löfte derom ingått i aftalet, , emedan sådant ej i Sverge brukas; vidare hade han förespeglat dem, att de samtliga skulle få vara tillsammans å hans gods (hvarmed torde böra förstås de gods, r hvilka han är agent; ty sjelf eger han ingen jord), hvilket emellertid nu ej egt rum, ehuru å andra sidan afstånden mellan de små svenska kolonierna ej är synnerligen stort (2 å 1 mil). Löften om förhöjd, kanske fördubblad, lön efter ett års tjenst, samt om rättighet att efter någon kortare tids förlopp. jemväl få hemta hit öfver sina familjer, höra väl ock till antalet af dessa opålitliga förespeglingar. Det förefaller mig på grund af allt detta som borde det vid dylika, möjligen ännu pågående eller kanske snart äterkommande, värfningar vara för våra lokala myndigbeter en pligt att utöfva lämplig kontroll öfver hrr agenters verksamhet samt vaka öfver att de utvandrandes fördel vederbörligen iakttages samt, främst af allt, att de ej dåras af falska löften. Många missbruk i detta hänseende torde kunna bindras, om ock ej alla. Nu till en annan omständighet, hvilken jag — till de svenska arbetarnes stora glädje — lofvade att söka bringa till kännedom inom en så vidsträckt krets som möjligt. Den, som lefvat något samman med vår allmoge, vet förvisso, att i dess skaplynne ingår ett skarpt utpregladt drag af fromhet och djupa religiösa behof, den skall då ifven lätt kunna inse, att osannolikheten att under letta års tid få — om ock blott en enda gång — ihöra en svensk gudstjenst skulle förefalla samtiga dessa arbetare såsom en synnerligen svår oröfning. De gingo väl äfven här i kyrkan, men stodo naturligtvis ännu ej ett enda ord; med ina husbönder hade de förstått att äfven rörande lenna punkt meddela sig och skrifvelser hade ock edan från desse afgått till konsistoriet i Magdeyurg rörande möjligheten att t. ex från det fordna venska Pommern eller från Slesvig kunna på nåson kortare tid få sig tillsänd någon prest, som cunde göra sig för dem begriplig. Såsom en hvar ätteligen inser äro emellertid i detta hänseende itsigterna ingalunda stora. Möjligen kunna dermot dessa rader komma under ögonen på någon t. dessa trakter resande svensk prestman och lifva honom en anledning att för den goda sakens kull göra några mils omväg eller offra en dag. Den t. ex., som öfver Lubeck begifver sig till Eger, arlsbad eller Marienbad, har ovilkorligen sin sinaste väg öfver Magdeburg. Derifrån åter till sernvägsstationen Langenveddingen (vesterut från Magdeburg) är ej fullt 2 tyska mil och från Lan3enweddingen eger regelbunden postvagnsförbinlelse rum med det 3 tyska mil söderut belägna )ochstedt, hvilket på grund af sitt läge ungefär i midten af det område, der de svenska arbetarne innas anställda, torde vara lämpligaste punkten ör ett dylikt besök. Herr Silberschlag derstädes kall ock otvifvelaktigt i sådan händelse göra allt ör att underlätta resan och göra vistelsen angeäm. Det torde böra tilläggas, att äfven från flera TI ndra håll, såsom t. ex. från Qvedlinburg, Halber-r tadt eller Aschersleben, det är lätt att komma in m E 6 TAAS —II —— TITO — dessa svenska distrikter. Adresserna finnaslofvan ngifna. Det är slutligen med hänsyn till denna svenska rbetareutvandring ännu en punkt, på hvilken det orde vara skäl att fästa uppmärksamheten. Tillsidare användas de svenska arbetarne hufvudsakigen vid jordbruket; men afsigten är att under öst och vinter åtminstone och sedan de genom d unnen färdighet att förstå språket, gjort sig der-13 ill skicklige, låta dem deltaga i arbetet inom de d tora hvitbetsockerfabrikerna. Då nu, såsom kändt . ir, på flera ställen inom fäderneslandet anläggan3 let af dylika fabriker blifvit på allvar bragt till als, och å några är nära att förverkligas, torde let ej vara olämpligt, att härmedelst gifva dessas mläggare en vink om, att sannolikt vid nästa