Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1869, sida 1

Studentmötet i Kristiania(Korrespondens till H.-T:n.) Kristiania den 21 Juni 1869. Ofantliga folkmassor voro från kl. 11 i förmiddags i rörelse på alla stadens hufvudgator, som föra till storthingsbyggnaden, universitetet och Studenterlunden Man kunde med skäl fråga: , Finnes det verkligen så många infödda i vår goda stad? och svaret måste bli: ,, Nej; mångsaldiga af dessa hå kommit in från den kringliggando landsbygden, från grannstäderna i Kristianiasjorden och långväga ifrån med ångfartyg från de vestländska städerna. Det anmärktes, att man aldrig förr sett så mycket folk i staden, Toch detta måhärda icke så alldeles utan skäl, ty det var icke blott studentmötet, som lockade in folk, utan i dag skulle äfven storthingets högtidliga upplösning försiggå, en mängd utländningar, isynnerhet engelsmän, fyllde de bästa hotellen; och slutligen är denna S:t Hansvecka den vigtigaste terminen för afslutandet af köp och försäljning utat stadens största exportartikel, trälasten, som drager in bönderna från trakterna kring det Glommenska vattendraget och kring Mjösen. Men med allt detta, hade man i dag endast tankar för studenterna och deras afskedsmöte i Studenterlunden. Carl Johansgatan erbjöd den mest brokiga anblick med de många olika flaggorna, de mänga militärerna, de många uniformerade embetsmämen, damer i tusental uti fönstreu och på trottoirerna, folk af alla stånd och sldrar. Såvräl afskedsmötet som storthingets afslutande voro beramade till kl. 12, och enfrar styrde kosan dit han hörde eller der han ämnade agera åskådare. Ett faktum är emellertid, att storthingsläktaren, som vid dylika tillfällen är fylld till trängsel, i dag stod nästan tom och att alla samlades i eller omkring Studenterlundeii. Det måste man oäga om detta student? möte, att hvad som denus gång gjort det så stort och gripande och mäktigt — hvilket jag, såsom en af värdarne, måhända ej borde uttala — är så att säga hela folkets deltagande deri; jag har aldrig sett vår lagna, temligen kritiska och för entusiasm föga böjda nation för en längre tidsrymd så animerad, så genomtidiigd af glädje och gemytlighet, som under denna högtidsvecka, och häri hade politiken ingen del, ty den har — såsom förut bestämts — denna gång spelat en mycket underordnad roll; det var ungdomens entusiasm öfver den herrliga samvaron, som meddelade sig åt alla, och det slags skandinavism, som detta möte utbreder öfver norden, kunna vi alla vara med lom. Jag är rädd för, att de ifrigaste danska skandinaverna kände sig en smula on förväntningar. IIvarje gång gäckade i sina . s de tandivariska sentenserna, började cen, och ett kallt luftdrag öfver församnu, 2 ste icke ens Carl Ploug förmådde vid 16. i går, i sitt långa skandinaviska föredrag att värma sinnena. På det hela taget voro danskarne betydligt återhällsamma, hvilket klädde dem väl, medan Lundensarne, men isynnerhet Upsaliensarne, alltid gåfvo sina hjertan full luft. Under dessa få dagar ha många vänskahsförbund för lifvet stiftats mellan svenskar och norrmän. Af talarne vid afskedssesten gjorde ingen sådan lycka, som dansken P. Hansen, hvilken öppet uttalade sina landsmäns känslor då de nu för första gången efter Danmarks lidanden besökte sina fränder, på hvilka de förgäfves räknat i farans stund. Tal höllos i öfrigt af Eilert Sundt, för de bortdragande Upsaliensarne, besvaradt å desses vägnar af dr Montan; för danskarne af Hertzberg, besvaradt af kand. P. Hansen; för Lundensarne af Rolfsen; besvaradt af docenten Weibull. Slutligen höll pastor Hostrup ett med starkt bifall emottaget tal för ungdomen, och till sist professor Schweigaard i ett längre föredrag afskedstalet. Till de olika talen voro sånger författade, hvilka kringdelades och till en del afsjöngos. Af dessa bifogar jag endast Upsaliensarnes vackra ,afsked till Norge. Tiden begagnades så godt man förmådde; så voro t. ex. i förmiddags flera baler arrangerade för de fremmande studenterna hos stadens förmägnara män Jan — C—