Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. — Du gör honom orätt, kära Gabriele, svarade Rosa på sitt förståndiga sätt, — om han vore här, och hans glädtighet hade återkommit, så hade han ju ingen orsak att söka tröst hos oss. Vi måste skrifva allt på förhållandenas räkning. Då Fortis skref detta bref, befann han sig troligtvis i en sinnesstämning, som äfven här skulle ha förmått honom att öppna sitt hjerta för sina trogna barndomsväninnor. — Och då han har återkommit? — Då skall hans sinnessämning vara annorlunda och mindre behöfva tröst. — Men om han likväl knäföll för dig och blickade in i din själ för att vänta tröst ar dig? Gabriele framställde denna fråga med osäker röst. Synbarligen fann hon den svår. Hon hade åter tryckt handen mot hjertat och observerade väninnan med en egendomlig, ängslig spänning. Rosa hade stigit upp, hennes ögon blickade ut i rymden, likasom hade en fremmande bild föresväfvat hennes själ. Två ärar rullade öfver hennes fina kinder; let var tårar af vemod och det innerliga) Se IL-T, N:o 140..