UTRIKES. TYSKLAND. Konung Wilhelm och grefve Bismarck äntades till Berlin i förgår på aftonen rån sin rundresa. Bismarck säges ånyo rara mycket sjuk. Om den preussiska regeringens afsigter mgående ordnandet af de finansiella svåigheter, som uppstått genom motståndet not de nya skatteförslagen, yttrar sig en correspondent till ,,Augsb. allg. 2eit. på öljande sätt: ,Det är regeringens afsigt utt inkalla landtdagen i början af Oktoer för att låta den bevilja medel till beickande af deficit i statskassan. Men att må landtdagen dertill lärer nog icke lifva någon lätt uppgift för ministören, synnerhet sedan grefve Bismarck af nordyska parlamentets vägran att bevilja en skatteförhöjning tagit sig anledning att mordna finansätgärder, som uppenbarlisen afse att göra de liberala folkrepresentanterna impopulära i landet. Missnöjet öfver dessa i öfverilning fattade beslut skall helt säkert återfalla på deras verklige upphofsman, grefve Bismarck, och han skall säkerligen få många olägenheter deraf. Ty att afbryta en jernvägsanläggning, som är beslutad för längesedan och ansedd för nödvändig, samt andra byggnader för statens räkning, skall framkalla ett utbrott af ovilja i landet, som regeringen måste lyssna till. Det torde derföre kunna förutsättas, att landtdagen skall undersöka hela deficitfrågan mycket noga och ingalunda meddela bexillningarne efter en ytlig motivering af finansministern. Likväl skall häraf knappast framgå någon förnyelse af den stora konflikten mellan regeringen och den liberala majoriteten i landtdagen, enär — som bekant är — de national-liberala alltid krypa till korset, då deras firade hjelte, förbundskanslern, räcker dem sin hand till försoning. Likväl kan detta parti blifva besvärligt nog, och , Nordd. allg. Leit. har nyligen sagt, ,att af alla tänkbara, obehagliga ting vore ett politiskt parti, om hvilket man i vigtiga, politiska frågor aldrig kunde veta, huruvida det skulle säga ja eller nej, det allravärsta. Men ett så skarpt yttrande bevisar bäst, huru långt man utan betänkande kan våga gå med afseende på detta parti, hvars betydelse grefve Bismarck helt visst bäst förstår att värderal. i ÖSTERRIKE. Biskopens af Luiz angelägenhet är alltjemt på tal. Grefve Brandis, en ifrig ultramontan, har af kejsaren i en audiens fått; skarpa tilbättavisningar för sitt biträde åt den tredskande prelaten. Grefven ville inlemra en petition för biskopen, men fick till svar, det kejsaren icke kunde fatta, huru man kunde ifrågasätta petitioner mot lagarnes tillämpning. Regeringen söker med allt allvar bryta den hierarkiska oppositionen. Särskildt har justitieministern upphäft biskoparnes rätt att tilldela straff åt sina underord