Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1869, sida 2

lande, enär cortes beslutat att taga under öfvervägande några af Capdebon föreslagna finansåtgärder, som Figuerola på det bestämdaste afstyrkt. Likväl är naturligtvis detta beslut på långt när icke detsamma som ett antagande. Med anledning af marskalk Serranos utnämning till regent anmärker den franska ,,Libertö: , Spanien har nu fått en fullständig regering, en lagstiftande och en exekutiv makt. I brist på en konung, som Spanien icke någorstädes kunnat finna, har det åtminstone ått en kongl. höghet. Ehuru den nyligen antagna författningen efter bokstafven är monarkisk, är den dock i verkligheten rent republikansk. Man torde på den Iberiska halfön kunna tillämpa Thiers yttrande om ett annat land (Frankrike): yIngen dynasti är här längre möjlig. I cortesmötet den 12 dennes förebrådde deputeraden Cantero regeringen för dess fruktlösa jagt efter thronkandidater, hvarpå Prim svarade: Hr Cantero har ställt till mig den mycket underliga frågan, hvarföre vi icke hafva någon konung. Men veten J icke detta likaväl som jag? Vi hafva icke någon konung, emedan de furstar, hvilka man uppställt som kandidater till spanska tbronen, icke velat mottaga kronan. Don Fernando af Coburg hade kunnat bringa frågan till lösning; han vägrade; emellertid detta, och det torde vara mig tillåtet att yttra, det jag icke kunnat finna denna hans vägran vara klok. Jag förstår fullkomligt, att denne furste, som inrättat sitt lefnadssätt helt och hållet efter sin smak, skulle hafva svårt att finna sig vid andra vanor, så mycket mera, som denna förändring måhända icke vore angenäm för portugisiska regeringen. Om likväl denne furste hade något mindre tagit till råds sina personliga böjelser, så skulle han bjudit handen till en plan, genom hvilken de begge folkens inflytande och välstånd i hög grad skulle blifvit törökadt. Det portugisiska folket må erfara, det vi aldrig haft någon tanke på att förstöra den portugisiska nationaliteten genom en sammansmältning med den spanska; vi önskade blott att med hvarandra förena två brödrafolk af samma stam och med nära nog samma språk. Gränsorna skulle bortfallit, förbindelserna skulle förökats, och likväl skulle hvarje folk hafva bevarat sin sjelfständighet. Jag har på det bestämdaste uttalat mig i denna riktning, då jag kom. som flykting till Portugal; detta skedde vid en festmåltid, som gafs för de landsflyktiga spaniorerna af min utmärkte vän markis de Veza. Mina öppna förklaringar blefvo då mycket väl upptagna, och jag förnyar dem i dag, på det portugiserna måtte väl behjerta desamma. Vi hafva således ingen konung, emedan thronkandidaten Don Fernando icke velat mottaga vårt anbud; men vi skola fortfara att söka tills vi funnit någon, eller rättare sagdt: vi hafva redan funnit en. Men denne bar icke blitvit föreställd Eder, emedan det är svårt under det mindre lugna tillstånd, i hvilket vi befinna oss, för någon att besluta sig för att blifva konung i Spanien. Men detta tillstånd skall gå öfver under regentskapets skydd, och sedan lugnet blifvit fullkomligt återstäldt i landet så är jag fullt viss om, att icke blott en, utan många skola eftersträfva äran att bära Spaniens krona. Då är det ögonblick kommet, när frågan skall få sin naurliga lösning.