Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1869, sida 2

ntlån cinrättningen är öppen hvarje söckendag r för utlåning från kl. 5—11 i. m. och 16r Raa lösnipg från kl. 14212—2 p. d. Ä useum hålles öppet fran kl. io f. m—1:3 e m. y och kl. 4—6 e. m. — Läsrummet hålles Öppet från kl. 10—14210 e. m. sen usel bibliotek hålles öppet från kl. 1—2 e. m. y — : :; Trollhättefärden. vi göra oss ett nöje att ur GöteborgsIH. sten återgifva följande lifliga och spir ella skildring af det besök å Trollhät--) n, hvartill konstnärsmötets sista dag var ssig nad: kol Kom så Thorsdagen. Det var den för utfiyg-nit i till Trollhättan beramade dagen. Morgonen A. ydde solig och klar. Några förargliga skyar sexs orde visserligen då och då små bondförsök att!un som persernas pilar vid Thermopyl:a förmörka lin len, men si det lyckades icke, och då allt kl. qvi nkr. 7 på morgonen var klart för afresan. blicrd! de dagens gud från ein strålande char vänligt r på det talrika sållskap, som församlats påbel Jyeltven, som dagen till ära smyckat sig i sin gen kaste skrud af flaggor i alla färger. Sällskapet, för vilket torde uppzått till bortåt 70 a SV personer, vie ordes hufvudsakligast af konstnärer och åttes liga af deras värdar, publicister från när och I för erran samt ett icke obetydligt antal damer. När ,Byelfven for ifrån staden ak Med flaggor, kanoner och tross, i På stranden der stod hela raden Begapande båten och oss, Mot vågen propellern hörs stampa Och sobn skiner ,deieligt nok-, Tj Men ändå mer skinande dock J År vår Mawritz Lampa, ette det i det impromptu, som en stor och en rycket liten ) ,,Digter under förmiddagen hop-:; krefvo och sedan föredrogo vid agen å TrollLi ättan, och sannerligen en vackrare dag och en Sc nera fryntlig och uppmärksam kapten kunde vila :ke, önskat oss. Förtjusnirgen var också allmän, onstnärernas skizzböcker kommo fram, utkast af len omgifvande naturen och lilvet ombord på ängat äten sågo dagen, penntecknirgar. hvilka en dagin anske skola uppvägas med guld. Der borta, j ängst i aktern, omgifven af en förtjusande parterr f f blomstrande damer, sitter en äldre man, hvars Ider dock motsäges af den friska ansigtshyn, del, ifliga, spelande ögonen, och porträtterar en af de g inga damerna. Det händer icke all gar att 3 nan får en sådan porträttör. Det är skaparen ar n af den pågående skandinaviska tafvelutställuinr gens perlor .En ung flicka, som tänker öfver hvad d hon läst:. Det är en konstnär, af hvilken konunsar och andra höga berrar känna sig hedrade att h bli afkonterfejade. Men det är sannt, skönheten är ju också ett majestät, för hvilket vi alla böja oss, konstnärer eller icke. D Förbi skymta ängar och byar, a Och dagen alltmera blir glad, d Dock pannorna täckas af skyar, Hvad kommer väl oro åstad? Jo — sjön, den begynner att suga, n Det synes nog på litet hvar, Der ha ni, mitt herrskap, mitt svar Jag kan icke ljuga, sjöng den lille ,digteren vidare i ofvannämnde impromptn. och så var äfven fallet, men för den saken blef snari bot satt. Långa bord framsattes på akteroch fördäck, önnu några minuter ochl, frukosten vor anrättad och i en handvändning expedierad; ty den friska morgonluften ger aptit. En gladare frulost, kryddad som den var af sprittande skämt och humoristiska infall, har troligen aldrig blifvit serverad på något ångfartygsdäck. Strönderna började nu att förlora den visserligen karakteristiska, men något nakna natur, i som de ega närmare Göteborg; förtjusande tradpartier visade sig å ömse sidor och de resenärer. som icke förut passerat denna väg, fingo tullt upp att göra med att se och beundra. Lilla Edetspasserades, ännu några timmar och det pittoreska ) inloppet till Trollhättan öppnade sig för de tjusta åskådarnes ögon. Vid landningsstället, helsades de resande atl, tvenne medlemmar af Trollhättans kommun, hvilka på det artigaste erbjödo sig att bli deras ciceroner, ett anbud, som naturligtvis mottogs med yttersta tacksamhet. Vidare hade ständspersonerna i orten med förekommande artighet ställt åkdon till deras förfogande. Häraf begagnade sig jemförelsevis endast få af sällskapets medlemmar. Största delen föredrog att promenera fram till värdshuset, en promenad, hvarunder allt sevärdt — och det är, som vi veta, icke litet — togs i betraktande. Vi ha vid ett föregående tilltälle sökt att så godt vi förmått skildra de herrliga taflor af en äkta nordisk natur, som Trollhättan erbjuder. Då man besinnar, att de skådande denna gång till största delen utgjordes af just sådane personer, som bättre än vi andra menniskobarn förmå att uppfatta och uppskatta all den hänryckande skönhet, som öfverallt omkring dem log dem till mötes, kan man lätt förstå, att vi icke vilja söka att täfla med de skildringari teckning, målning eller skrift, som utan tvifvel skola bli resultaten af denna intressanta promenad. Kl. 3 serverades middagen i ,stora festivitetsvåningen på hotell Trollhättan. I en ganska rymlig och vacker samt framför allt ljus metsal var dukadt ett stort hästskobord, rikt prydt med lefvande växter och blomsterbuketter. Framför alla fönstren hängde smakfulla guirlander af grönt och då gästerna hade tagit plats, såg det hela så festligt och gemytligt ut, att man genast var inne i stämningen och att den var glad, torde knappast behöfva tilläggas. Konversationen var genast i full gång och glasen likaså, men denna sistnämnda procedur, som under vanliga förhållanden brukar tjena till att sätta tungorna i ännu starkare fart, höll denna gång istället på att binda dem för obestämd tid, ithy att det ,rödvin som serverades på soppan var så surt, att tungan krympte tillsamman och munnen snörptes ihop på ett för alla muntliga meddelanden högeligen hindersamt sätt. Lyckligtvis hittade man snart på att istället reqvirera sherry och detta, ehuru visst icke oklanderligt, hade dock icke ofvannämnde hemska egenskaper. ,,Giftblandaren, som vår humoristiske bordsgranne kallade honom, hade emellertid varit nog oförsigtig att sätta ut sitt namn på buteljetiketterna, hvadan han icke torde gå alldeles säker för att en vacker dag komma i ..Avisen, hvilken får han tidsnog veta. Då ,,konstnärsdrycken började fräsa i glasen började också skålarnes intressanta rad, inledd med en skål för damerna, föreslagen af Erik Bögh. Talare efter talare uppträdde, Sohlman, Klein, Watt, Saloman, Claös Lundin täflade med hvarsandra i lyckade föredrag, hvari allvar och skämt somvexlade ,,paa den behageligeste Maade. Det sofvan omtalade impromptut föredrogs och väckte I mycket bifall, synnerligast de verser, hvari den sstöre ,Digteren — Erik Bögh — gifvit fritt lopp såt sin qvickhet, sin aldrig svikande humor. Lägg härtill att Pelle Ödman först sjöng några visor på sitt vanliga oefterhärmliga sätt — deribland Friebergs ,Inte är det värdt att vara ledsen för det så, att han höll på att narra oss alla att gråta — och sedan etablerade en stor kör som med exempellös framgångbeledsagade alla skålarne med ,,valda sänger-, och ni kan förstå att t I middagen var rolig, mycke mycte rolig! Sedan hr M. Rubenson utbagt en tacksamthetsskål för Trollhättans kommm, af hvilken 3:ne representanter, hrr kyrkoh. P. I. Åberg, tabrikör ) ; co Holm och ingeniör O JVallstöm, närvoro vid middagen, en skål, som enkelt och hjertligt besvarades at den förstnämnde, föreslog hr J. J. Dickson konstnärernas skål, tömd under jubel och hurrarop. Sista, liksom första, skålen ecnades damerna, hvilka vid denna oförgätliga middag in summa erhöllo icke mindre än tre skålar. Men så var det ju också deras närvaro, som gaf festen sin förnämsta, sin vackraste pregel. Timmarne hade flugit som sekunder och klockan hade blifvit 6, innan man visste ordet af. Middagen slutade och kaffe intogsi största hast, hvarefter man lemnade Trollhättans hotell och anträdde återmarschen till nedersta slussen. Under det att allt, figurligt taladt, inomhus varit ljust och gladt, hade emellertid derute himlen mulnat och ett temligen starkt duggregn svalkade, men förmådde icke nedslå de muntra sinnena. Åfven till nedfarten voro åkdon ställda till damernas disposition, och denna gång begagnades de, vi hade så nära sagt, mangrannt. Innan man lemnade värdshuset och dess omgifningar åskådades dock ett för tillfället arrangeradt extra nöje, en tacklad ej — 933 — —