Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1869, sida 2

2— — — OI—. A 25 en ofantlig menniskomassa ute för att helsa utan a svenska och danska gäster välkomna. Un-saml deras och de på land stående norska studenias jubel och hurrarop lade begge fartygen sam-gt till vid bryggan och landstigningen börjades fäst: samma gång. Då d:r Arpi gick i land från skyt otala och straxt derefter redaktör Ploug, paI Hostrup och professor Hartmann från ,,Carlanne då, helsades de af de norska studenterna med Han iga hurrarop, och både till dem och till de anpani , gästerna kastades blommor af de närvarande nerna. Sedan alla gästerna hade funnit sina dar, satte sig tåget i gång. Först kom 2:dra hvill erhusiska brigadens musik, derefter alla stuen usanorna från de 3 länderna, så den norska 34 dentsängföreningen, derpå mötets bestyrelse, så vil darne med sina gäster och slutligen de norska fjorc denterna. Öfverallt, der tåget gick fram, ned-Tum nade blommor till gästerna. Efter det man (Ha; mkommat till universitetskyggnaden och gjort It, uppställdes 5 studentfanor, trofeer från förra (mo denttäg, inne i vestibulen, från hvars trappa Edr rska studentsångföreningen afsjong en af Jonas Anj e författad väskomstsäng. Byråchefen Ferd. från ill framträdde derefter och helsade i ett kort h hjertligt tal gästerna välkomna, hvilket tal på fiske ns uppmaning af norrmännen bekräftades med Fr. niofaldigt hurrah. Upsalastudenternas sängaresskaj ogo nu platsen på trappan och klart samt krafRod t strömmade deras toner i en helsningssång. ter det Upsaliensarne på uppmaning af d:r Monn hade besvarat den norska välkomsthelsningen ska ed hurrah, förklarade byråchefen Roll mottagföre ngshögtidligheten afslutad, och värdarne hemaftr rde sina gäster. Direktör Herrmann hade inbjudit deltagarne i all udentmötet att besöka de af honom arrangerade hya iderhällningarne på Klingenberg, och sednare på kus tonen erbjöd detta ställe en ovanlig och brokig kyl fla samt var talrikt besökt af svenska, norska a h danska studenter, från hvilkas många grupper för I och sånger ljödo under den vackra aftonen. 801 Diskussionen i universitetets festsal på Onsdags qv: rmiddag hade samlat en åhörarekrets, som icke nat lenast fyllde salen utan äfven till en del upptog). pss galleri, hvarest man bemärkte flera damer. iskussionen öppnades af adjunkt Weibull från gel und, som i korthet motiverade följande af ho-satt om föreslagna: Medel till befordrande af en lifligare förbindelsePl? ch samfärdsel emellan de nordiska universiteten h! irskildt med afseende på deras studerande ung-för om. 1.— mede LA de I. Utvidgad ömsesidig kännedom om de nor-o5n diska universitetens inre förhållanden och o om det lif, som rörer sig inom dem. a 1) Studentmötet låter ombesörja utgifvandet ry! af en framställning af de nordiska unilig versitetens närvarande vetenskapliga orku ganisation med särskildt afseende på undervisningens form, studiernas gång och examensväsendet, till hvilken fogas en bl. teckning af de inrättningar, inom hvilka nå studentlifvet vid de särskilda universiteten företrädesvis rörer sig: de vetenskapliga föreningerne, landskapsföreninG garne, kollegierna och regensen i Up-be sala, Lund och Köpenhamn, student-u föreningarne i Köpenhamn och Christiania BI samt akademiska töreningen i Lund. Studentmötet beslutar utzifvandet af en Å ärlig universitetseller studentkalender, sa i hvilken de särskilda universiteten blifva Ö i tillfälle att lemna hvarandra akademi1 ska meddelanden, och i hvilken för öfel rigt samlas de företeelser af det litteräral litvet vid det universitet, i hvars ord-rå ning dess utgifvande faler, hvilka icke C. ligga inom det rent vetenskapliga området utan tillhöra en vidsträcktare all— mänhet. h II. Ökad personlig beröring för vuiversitetens K medlemmar. t 1) Stipendier, fästade vid ett universitet för 3 studier vid ett annat. 2) Ömsesidigt användande af lärarekrafter. 4 3) Studenteller universitetsmöten. III. Större likformighet i universitetens verksamhet. vi 1) Förändringariexamensväsendet, särskildt n i syftning att åt fullständiga fakultetsexamina, vid ettdera universitetet a lagda, gifva giltighet såsom teoret prof för befordran inom ala de nordiI ska rikena. n 2) Gemensamma prisämnen och pris. 0 Derefter erhöll hr Björnstjerne Björnson or-S det. IIan ämnade väl, sade han, tala följande dagen om folkhögskolorna. men ville emellertid anmärka nu, att innan man nedsteg från student-O rangen och stälde sig bland folket blifver det in-m gen verklig sammanslutning. Det var känslan afs det tolkeliga, som fogade tillsammans. Af folk0 högskolorna borde universiteten lära sig att utveckla menniskan. 0 C 1 Prof. Monrad var i det väsentliga ense med weibull, men trodde, att hufvudvilkoret för en innerligare samverkan emellan universiteterna mera läg i framätgående liberalitet i erkännandet af hvarandras lärdomsprof, än i en egalisering af dessa. a I ett ofta af bifoll afbrutet föredrag, som efterföljdes af starka och upprepade applåder, uttalade Carl Ploug att det, enligt hans åsigt, hufvudsak: ligaste medlet för att befrämja ett rikare vetenf skapligt samlif emellan nordens universiteter, vore l I s f 1 : att borttaga embetsexamina från dessa. Han uppmanade brödrarikenas universiteter att sluta sig till de strätvanden, som härför voro började i hans tosterland. Björnstjerne Björnson utvecklade vidare den tanke, han först hade framställt. Prof. Daa tackade lundensarne för det de här hade tramställt en tanke, som länge hade legat honom på hjertat. På förslag af prof. Christie, som dirigerade möstet, blef med acklamation öfverlemnadt åt studentmötets bestyrelse att taga de af adjunkt Weibull framställda förslagen i öfvervägande. KL. 1 höll redaktör Rimestad från Köpenhamn, likaledes i universitets festlokal, för en talrik krets saf svenskar, norskar och danskar ett varmt och med mycket bifall emottaget föredrag, hvari han shade den akademiska ungdomen på hjertat, att den borde ställa sig vid sidan af den unge arbesaren och arbeta på att meddela honom af sin större kunskap och dervid på samma gång vinna jen större öfversigt af dennes verkningskrets. Likasom Garibaldi, då han 1860 drog sig tillbaka, hade lagt italienarne på hjertat att först och främst befrämja folkets upplysning, så var det säfven hr Rimestads öfvertygelse, att den nordiska saken ej kunde få någon framtid, förr än hela folket följde med i enhetstanken. Föredraget följsdes af en diskussion, i hvilken kandidaten HerIman Anker först framhöll kristendomens betydelse för bildningen. Ellert Sundt varnade emot att uppträda allt för mycket lärande emot allmänheten eller emot att förutsätta det allmogen istod så mycket tillbaka. I hela Norden fanns, senligt hans förmenande, ett godt och sundt folklif. Ploug menade, att det var till den mognare delen af den studerande ungdomen hr Rimestads luppmaning var riktad, enär de unga ännu ej så suppklarat sina begrepp att de kunde framträda lärande. Detta motsades dock af hr Rimestad, som sade, att det här icke var fråga om lärande. Arbetaren skulle endast se att studenten ej höll sig afskiljd från honom eller bättre än han; man borde hos allmogen åstadkomma en motvigt emot j i de frestare, som hos dem ingjuta hat till de bildade klasserna och hat till sjelfva bildningen. Hr Rimestads replik emottogs med bifall. ( — ,Arbeidersumfundets i Kristiania styrelse har inbjudit redaktören Rimestad Ifrån Köpenhamn samt lektor Rundbäck soch auditör Ljungberg trån Sverge att samtidigt med studenterna inträffa i den norska hufvudstaden, för att med dess ordförande för arbetareföreningar få rådpläga om arbetarens ställning och behof. I Imorgon kommer br Rimestad att under i bar himmel hålla föredrag för den stora sallmänheten. 1 Göteborg den 19 Juni. Staden och Länet. Dödsfall. Midt under dessa den glada stämningens dagar kar sorg inträdt el; det enskildta lifvet, genom familiefäders