Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1869, sida 2

TYSKLAND. Nordtyska parlamentet fortsätter förandlingarne angående de at regeringen; örelagda skatteförslagen, utan att likväl, a någon benägenhet för att gå in på inansministern Heydts åsigter. Om reeringens planer för betäckandet af det )kanta deficit på 10 mill. thaler yttrar; len officiösa ,Prov. Corresp.: ,Regerin-; sen skall, under förbehåll at ett sednare, nera omfattande ordnande af finansförhålandena, först hos den preussiska landtlag, hvilken skall inkallas så snart som nöjligt på hösten, väcka förslag om beckandet af det för handen varande defiit i statshushällningen. Dessa förslager tunna, sedan hvarje hjelp från de indiekta skatterna blifvit afslagen, endast afe en förhöjning af de direkta skatterna, huru mycket än regeringen i landets inresse önskat att befrias från denna nödvändighet. Grefve Bismarck har klart och ydligt i parlamentet uttalat sig i denna fråga. Utgifter och inkomster — sade han — måste bringas till öfverensstämmelse, antingen genom en förhöjving af inkomsterna, eller genom en så stor nedsättning i utgifterna som den summa, hvarmed dessa öfverstiga inkomsterna. Att det derigenom skall uppstå brist i många grenar, betviflar jag icke; men just derföre måste jag göra förhållandet klart för Er. Jag vänder mig icke till Eder patriotism, utan helt enkelt till Eder pligtkänsla. I hafven kommit hit för att tillsammans med oss arbeta på ordnandet af hela hushållningen för det nordtyska folket och den betydliga del deraf, som det preussiska folket utgör. Jag uppmanar Er att uppfylla denna pligt. Prov. Corresp. tillägger: ,Hvar och en, som tror sig böra beklaga, att det nu bör ske en inskränkning i de nyttiga utgifterna, måste göra ydligt för sig, att våra parlamentariska församlingar genom att bevilja nya inkomstkällor alltid äro i stånd att aflägsna detta mindre onda. Regeringen rör sig: sina beslut fullständigt inom de författningsenliga gränsorna. Härtill anmärker Köln. Zeit.: ,Det nationalliberala partiet bör anse sig förpligtigadt att oaflåtligen erinra om den oproportionerliga börda som militärbudgeten utgör; men på ett ensidigt framtvingande af en effektiv nedättning kan det, i betraktande af art. 62 i förbundsförfattningen, icke med billighet tänka. Deremot har det allt skäl at frukta för, att parlamentet år 1S71 skal blifva uppmanadt att företaga en ,,omreglering af militärbudgeten i riktaing a en förhöjning, och en sådan upp.raning äro de liberala lika beredda på som förpligtade att förkasta. De hafva endas kunnat lemna sitt samtycke till den nu varande höga beskattningen under förut sättning, att den åter skulle aftaga, då den europeiska freden vore befästad. Me nu erfara vi, att regeriagen redan se snedt på de genom budgeten föranledd: mycket anspråkslösa permitteringarne, och redan år 1871 skall föreslå en förhöjning af militärbudgeten för det följande året Och under sådana omständigheter komme: den preussiske finansministern med et menorandum om Preussens finansväsend till parlamentet, som motsäger allt, hva samme minister för få månader sedan sag den preussiske landtdagen i samma ämne Kan man nu förtänka de liberale, att d icke vilja medgifva någon skatteförhöjning som gär utöfver det ögonblickliga behof vet, till betäckande af ett förbigående de ficit? Och deruti får regeringspressen e lättsinnig benägenhet att vilja utvidga si makt! Genom förkastandet af regeringen förslag skall man få dragas med defici under ett år, och det är då förhoppnin om, att regeringen under mellantiden ska besinna sig, samt att det kommer till e öfverenskommelse under nästa landtdag I motsatt fall skall den starka oppositio nen från åren 1862—66 ånyo taga öfver hand. Skall grefve Bismarck då hafva till reds ett nytt Königgrätz för att hela de nya splittringen? Ett par års fortfarand deficit är sannolikt långt mindre farlig för Preussen och Nordtyska förbundet närmaste framtid än ett återvändande til 1862—66 års tillstånd. Å I