Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1869, sida 1

———— Han såg sig om. Björnen låg bakom honom och slickade belåten sin raggiga pels. Han kastade ännu en blick mot den redan rodnande östern, hvarefter han tog kosan mot qvarnen. Ett kort stycke gick han långsamt och tankull utefter den dunkla skogsstigen, men snart blef han orolig och påskyndade sina steg samt sprang slutligen så hastigt, att björnen måste trafva för att kunna följa honom. Den uppgående solens första strålar framblixtrade just vid horizonten, då svarta rökmoln uppstego från det öde blockbusct vid den gamla dvarnen. Lik ett spöke smög indianen sig öfver gården. Tio minuter derefter inhöljdes äfven den längst från vattnet belägna delen af den gamla qvarnen i rök, och indianen försvann i sågrummet. Några ögonblick förflöto, men derefter visade han sig åter, belastad med den ännu medvetslöse Whiteleafs kropp, hvilken han nedlade på en plats, der de hastigt omkring sig gripande lågorna ej kunde nå honom. Frolic betraktade den medvetslöse mder några ögonblick och njöt synbarligen ar den förändring, som den utslänäna dödsångesten hade åstadkommit hos honom. PlötSigt antogo hans drag ett uttryck af hämndlystnad, han tänkte på orsaken till sin skiljsmessa från den gamle oförgätlige vännen, och hans hand omfattade krampaktigt knifskaftet. Men då erinrade han sig den gamle högländarens sista, högtidliga ord, och i det han vände sig bort, lockade han på björnen, som låg samman