Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1869, sida 1

— Tala inte om Dougal, svarade långe Rob och en afrivillig tryckning aflockade hans instrument en sträf ton, — skummet derborta rentvättar dina blodiga händer Sonny. Se det hvita skummet, — det äl ön, dit jag för dig; — Frolic, — ännu en god stöt, — och en starkare roddare än du skall styra kanoen! Kom ihåg mina sista ord; Whiteleaf har straffats nog. — ödet säger: du får ej kröka ett hår på hans hufvud! Derefter förde han åter munstycket till sina läppar, och vildare än någonsin skallade pibroch genom den stormuppfyllda natten, Schippewän hade hitintills ej förändrat sin ställning; likasom fastväxt stod han med en fot i hvardera kanoen och bibehöll jemnvigten genom väl beräknade rörelser. Blickarne höll han fast riktade på den dånande skumstrimman, som bör. jade vid en utskjutande udde och sträckte sig långt ut i Huron. Då säckpiparen anropade honom, kände han redan ett starkare lufttryck på sin: nakna skuldror och bröst, hvarjemte vå gorna kastade sitt skum likt ett duggregi öfver honom. Ännu trettio steg längre fram skulle han hafva blifvit utsatt fö! stormens ohejdade kraft, mot hvilken har svårligen hade kunnat kämpa. Med ett genomträngande ,, ahau! spran han öfver den som harlast tjenande björ uen fram till bogen af den mindre kanoen Ett ögonblick tycktes han stödja sig med högra handen mot kanten af de båda far. kosterna, men i sjelfva verket genomskai han blixtsnabbt med sin knif de remmar som sammanhöllo kanoerna, Änny förenade sjönka kanoerna ned