Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1869, sida 1

Hae — — (URL Å UTRIKES. FRANKRIKE. ,France för den 9 dennes innehålle en artikel om den nya lagstiftande för samlingens fysionomi och partigrupperin gar, hvaraf det väsentliga innehållet ä följande: ,,France indelar oppositioner (i detta ords vidsträcktaste betydelse) hvars styrka anslås till 84 röster, i tre grupper. Den första gruppen är den radikala eller oförsonliga, hvartill räknas 23: Gambetta, Picard, Jules Simon, Bancel (hvilka 4 äro valda på två ställen soch till följe häraf räknas för 8), Esquiros, Giraud, Rampon, Larrieu, Grevy, Gagneur, Dorian, Raspail, Jules Ferry, Thiers; Garnier-Pagos, Pelletan, Jules Favre, Desseaux, Jouvrencel. Den andra gruppen består af venstra centern och alla dem, som i sin offentliga hållning skiljt sig från regeringen. Den omfattar 34 deputerade, bland shvilka Bethmont, Malezieus, Magnin, Riondel, Daru, Jachard o. s. v. Den tredje gruppen omfattar det gamla midtelpartiet och dem, hvilka antagas vilja ansluta sig till detsamma, tillsammans 28 deputerade, I hvaribland Emil Ollivier, Buffet, Kolbsär icke skarp och skall säkert vid många! Beruard, Andelarre, Maurice, Richard, Segris, Louvet o. s. v. Det är tydligt, säger France, att det skall finnas många beröringspunkter mellan midtelpartiet och majoriteten; den gräns, som åtskiljer dem, tillfällen blifva öfverskriden från begge hållen. Å andra sidan fäster ,, France regeringens uppmärksamhet på den styrka, som oppositionen vunnit sedan valen år 1857, då den endast hade 5 representanter, tills nu, då den stigit till 84, eller med andra ord från 2 proc. till 31 proc. af församlingens hela antal. Angående det klerikala partiets öde vid valen heter det i ,,Tribune: ,Icke endast imperialisterna hafva skäl att beklaga sig. Äfven de klerikala, hvilka i flera af departementen med dem gjort gemensam sak, ba i denna strid fått många sår. Afven de agiterade och framryckte beslutsamt till strid under befäl af Veuillot och några stridslystna biskopar. Men ultramontanerna böra inse, att deras välde är förbi, och dertill grundligt förbi. Landtbefolkningarne, som förr voro de klerikala så lydaktiga, tillhöra dem icke mera. En af deras mest betydande representanter, grefve Falloux, har legat under i sjelfva hjertat af Vendåe — fanatismens sista härd. — — — Biskopen af Marseille har ansett sig förpligtigad att följa sina kollegers i Nimes och Montpellier exempel, nemligen att aflåta en rundskrifvelse till alla pastorer i sitt stift, i hvilken den demokratiska — oppositionens kandidater framställas som kommunister, anarkister och fiender till all religion. Men dessa nödrop förklingade i öknen. Alla korrespondenser från Paris sysselsätta sig mycket med oroligheterna derstädes den 8 och 9 dennes. Natten till den 10 dennes voro, utom bulevarden Montmartre, äfven Quartier Temple och förstaden Belleville skådeplatsen för dessa oroligheter. Det heter derom i ,,Gaz. des tribunaux!: ,, Omkring kl. 10 var det en mängd promenerande på bulevarden Montmartre, isynnerhet åt förstaden till. Vid denna tid började c:a 50 unga, blusklädda arbetare, läroch gatpojkar att passera den del af bulevarden, som ligger mellan Rue Montmartre och förstaden af samma namn. Några sjöngo marseljäsen, och andra, som icke ens kände orden, sjöngo med, så godt de kunde. Då sången och skriken fortforo, posterade sig en mängd gendarmer kl. 1,11 i Rue du Faubourg Montmartre och på bulevarden. Kl. 11 blefvo alla kaffehus och butiker i närheten stängda. En afdelning gendarmer trängde orostiftarne in i Rue Montmartre: och spärrade utgången från denna gata. Ett kompani infanteri af gardes du Paris: besatte en del af bulevarden Poissonniöre, : och en afdelning kavalleri af samma garde uppställde sig i linie tvärs öfver buletarden. Omnibusar och andra vagnar måste köra åt sidogatorna, så att rytteriets rörelser icke hindrades af något. Kl. 1, 12 syntes talrika grupper, likväl mest af ny-! fikna, på bulevarden Montmartre. Surse hördes endast från Rue des Jeuneurs. Vil midnatt framryckte kavalleriet och besatte! midteln af gatan mellan bulevarderna Poissonniere och Montmartre. Fotfolket uppställde sig i sektioner och spärrade ändan af Rue Montmartre och ändan al Rue du Faubourg Montmartre. Passagen var nu fullständigt spärrad på denna del 2 — a