Hr Hierta har funnit att juryn i sitt nuvarande skick fällt åtskilliga skefva domslut, och visade detta genom exempel, hvadan en förändring a juryns sammansättning vore önskvärd. Hr Strehlenert, som äfven erkände den nuvarande jurysammansättningens olämplighet, motsatte sig dock bestämdt juryns utnämnande a! välmän. Hr Witt ansåg valet af jurymän böra ske ärlen och ej, som en talare föreslagit, hvart tredje r. IIT Bälorw ansåg det vanskligt att ofverlemna jurymäns väljande åt kommunen och ville ej yrka ändring i lagen. Hr Sohlman sade sig, i fråga om jurys val, med ett visst bekymmer tänkt på hur denna sak skulle kunna ordnas inom smärre kommuner, men ansåg det ej vara så vådligt att öfverlemna valet åt dem, nu då man sett andan hos deras riksdagsmän. Hr Witts förslag om årliga val af jurymän torde blifva outförbart vid tillfällen, då många åtal förekomma. Hr Wieselgren ansåg att en sådan jurysammansättning, som hr Hedlund föreslagit, utan fara kunde antagas. Diskussionen af denna fråga afslutades nu, och mötet antog den af hr Hedlund föreslagna resolutionen om förändrad sammansättning af jury i tryckfrihetsmål, hvilken redan blifvit meddelad i Lördagens tidning. Vid eftermiddags-sammanträdet, som börjades kl. 6, företogs först till behandling hr Mengels motion palt medlemmarne i publicistmötet utse en komits, bestående af publicister, hvilken bemyndigas att utarbeta och framlägga ett fullständigt förslag till ny tryckfrihetslagstiftning. Hr Blomstrand ansåg, att uppdraget åt den ifrågasatta komitten icke precist borde innefatta ett åliggande, en skyldighet, utan endast en anmodan att taga saken i öfvervägande. Föreslog till ledamöter af komiten hrr Hierta, Sohlman och Wieselgren, Hr Sohlman fann tillsättandet af en komite, i enlighet med hr Mengels motion, önskvärdt. Komiten borde ej vara bunden i afseende på görande och låtande, men dock fästa noggrannt afseende vid de af mötet uttalade äsigter. Svärigheterna vid uppgörandet af ett förslag till ny tryckfrihetelegsissining äro otvifvelaktigt många; den egentligaste torde vara att hitta ett sätt, hvarigenom man kan komma ifrån ansvaringssystemet. Hr Schultz fann motionen i flera afseenden så opraktisk, att han måste afetyrka bifall till densamma. Hur skall komiteen sammansättas? Dess sammanträde skulle väl ega rum i Stockholm? men i så fall skulle hufvudstadens publicister ensamme komma att besluta, åtminstone om förslaget, i detta vigtiga ärende. Skall komitfen deremot äfven bestå af publicister från landsorten, hvem skall då bekosta dessas ,reseoch dagtraktamente.? Hr Kleverstrom anmärkte, att det i främsta rummet vore företeelser inom pressen jan som framkallat motionen, hvars antagande talaren lifligt förordade. Hvad komit6ens sammansättning anginge, trodde talaren sig kunna afgifva den förklaring, att landsortspublicisterna med fullt förtroende skulle kunna och vilja lägga uppdraget i händerna på hufvudstadens publicister. IIr Soklman trodde, att komitåen utan svårignet skulle på en dag kunna fullgöra sitt uppdrag. Man såg, hvad som här vid mötet kunnat behandlag på en dag. Komiten skulle lätt finna medel att sammanträffa, konferere och öfverenskomma. De praktiska svårigheterna vore således ej oöfvervinneliga, och i alla händelser borde man icke för deras skull låta den vigtiga saken falla. Hr Gumelius förordade, att komiteen skulle sammanträda i hufvudstaden och vara sammansatt af dervarande publicister. Möjligen skulle förslaget derigenom kunna bli exsidigt, men i så fall kan ju lätt rättelse åstadkommas Vid dess framläggande för nästa möte. Hr Wieselgren betonade likaledes frågans stora vigt och framhöll det ansvar, publicisterna inför opinionen skulle ikläda sig genom att sjelfva framlägga ett förslag till ändring at tryckfrihetslagen. Detta stora ansvar skulle man deremot andvika, om man här endast uttalade sina åsigter i frågan och sedan sökte åstadkomma en motion vid riksdagen om de önskade förändringarne. Afstyrkte således nedsättandet af en komite Hr Strehlenert förordade en komites nedsättande. Dess förslag behöfde ingalunda bli ensidigt: get stode enhvar publicist fritt att under-s ställa Kon:zitåen sina åsigter i frågan, och skulle komiten säkerligen icke underlåta att vid dessa fåsta all förtjent uppmärksamhet. Hr Lundin ansåg lämpligast, att komitsen jen i! väl bestode af landserts-publicister. Huruvida den borde sammanträda i Stockholm eller annorstädes, ville tal:n tillsvidare dterana derhän. Hr SoIman: Man synes vara temligen ense om saken, men skulle icke komma från tal till handling annorlunda än genom en komites nedsättande. Att mötet behandiade frågan i dess helhet vore olämpligt. Det vore alldeles icke sagdt, hvarken att komitaåen skulle bestå uteslutande af Stockboims-publicister, eller att den skulle sammanråda iust i hufvudstaden. Såsom en eentralt bi lägen sa. ymlingsort föreslog talaren Örebro. Seke skulle ingea att för en sak af så framstående vigt, som len ifrågavarande, underkasta sig de med hans ippdrag förenade uppofrrisar Och besvär. I sin tenskap af publicist, skulle tal-e dusd ett förlag sådant som det ifrågasatta i högs.rad inrersan: såsom en utgångspunkt för vidare disa. ioner i ämnet. Uppmanade fördenskull fortfaande mötet alt besluta sig för en komite, hvilken let borde läggas på hjertat att så skyndsamt som nöjligt framlägga sitt förslag. Hr Lodin vore ingalunda af den tanke, att konitsen skulle kunna undangöra sina arbeten på n enda dag, och ansåg ur praktisk synpunkt stockholm såsom lämpligare samlingspl: )rebro. Med afseende på hvad hr Wieselgren nfört, trodde talaren, att det måhända ej skulle ara publicistmötet värdigt, om det sökte undanltraga sig att framställa ett förslag till ändringar, om publicisterna sjelfva så lifligt åstunda. Lycader man ej, hade man åtminstone gjort ett förök och skulle då ej ha framkallat den förebråIsen: I ki:ndren, men viljen ej göra något för stadkommande af förbättring. — Slutligen anig talaren att ät xomit6en borde uppdragas att id utarbetandet af sitt förslag taga i betrakmde de norska och danska presslagarnes stadanden. . Sedan diskussionen härmed afstutats, jordes proposition på bifall till hr Menels förslag, som besvarades med ja. Koiteen beslutades skola bestå af fem leamöter, hvilka skulle utses vid mötets ut. Vidare beslöts, dels att icke på för2. ÅFA sån nrt -som blefve utsedd till komit6ledamot, j ats än n ; J ! At — or — — — ac lik an nä lin