Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1869, sida 2

samlade kring valurnorna. Det oaktadt hördes ntet skrän, intet opassande ord. Ifrig längtan visade sig på allas ansigten och bodde utan tvifvel i allas hjertan, men intet våld, ingen yttre oro. Om något är stort, är det detta. Frankrike förjenar att vara lyckligt. Äfven qvinnorna äro lifsade för valen. Man har sett dem om nätterna nsamma gå ikring de väljande, tala vid dem, åna dem goda tidningar (d. v. s. oppositionstidningar). och detta icke en qvinna, utan tusentals. Jag hade i går ett märkvärdigt samtal med en sådan brinnande själ. Ilon visste allt; hon arbede från morgon till qväll och från qväll till midvatt. Hon talade om alla de utvalda, beskref avilka tjenster de gjort fåderneslandet, omtalade auru hela denna stora väckande rörelse utgått från Jules Favre, som rest ikring i alla provinser, taat, besvurit, delat ut penningar — och huru han indock icke blifvit vald, såsom ej nog ifrig. ,Det ir en skam för Frankrike, sade hon, att en sälan man som Jules Favre ej blifvit vald, men folket har godt minne, och jag vill säga er hvarföre. Vid revolutionen 1848 motsatte sig Lamartine och Ledru Rollin Napoleons återkallande på et mest energiska sätt. Då uppsteg Jules Favre, och, drifven af en ädelmodig rörelse, nedgjo.de han dem båda och inkallade Louis Napoleon. dela a mal tourn pour nous apres. Laboulaye har ej heller blifvit vald, emedan han ej är nog bestämd (accentuc). Han har dessutom begått ett el i de radikales ögon, ett oursäktligt fel, och det ir att i förra veckan hafva låtit presentera sig för kejsaren. , Må han gå, sade min vån, ,,Frankrike behöfver honom ej. För Thiers har jag arbetat, ehuru jag hatar honom, ty vi behöfva Thiers; men ehuru jag skaffat honom många röster, kunde jag ej öfvertala min concierge; och han hade rätt. ,,Madame, sade han till mig, ,, Monsieur Thiers är en stor man, men han föraktar arbetaren, och jag, som arbetare, kan ej gifva honom min röst. Det är skada, madame, sade han till mig, att ni ej känner den franske arbetaren. Här i Paris är en kärna af upplysta, rättänkande och fritt tänkande arbetare, brinnande af kärlek till fäderneslandet; jag har talat vid hundrade och hundrade, och jag måste beundra dem. Alltid lära de mig något nytt, som är ett godt. Det är arbetaren, den oförderfvade, redlige, fosterlandsälskande arbetaren, som skall rädda Frankrike.