UTRIKES ÖSTERRIKE. Angående österrikiska regeringens hållning i den fransk-belgiska jernvägsfrågan heter det i ,Mem, dipl För några veckor sedan vände sig Konung Leopolds af Belgien ambassadör i Berlin till den österrikiske ambassadören dersammastädes, grefve Wimpfen, för att tillfråga honom om, hvad hans regering hade för åsigt om den fransk-belgiska frågan samt utbad sig närmare upplysningar derom. Grefve Wimpfen sände genast ett meddelande derom till grefve Beust, hvilken sistnämnde svarade i en depesch, som var bestämd att meddelas den belgiske ambassadören. I denna depesch yttras väsendtligen, att Belgien icke har någon fördel af att stöta Frankrikes vänskap från sig, samt att ett närmande mellan de tvenne länderna i industrielt och ekonomiskt afseende icke skulle det ringaste gå den belgiska regeringens sjelfständighet för när. o,Så vidt vi veta — fortfar Mem. dipl. — ,var England i första ögonblicket benäget att betrakta denna depesch som ett tecken till en öfverenskommeise mellan kabinetten i Wien och Paris med afseende på de eventualiteter, som den fransk-belgiska frågan kunde draga med sig. Men grefve Beust hade på förhand tillkännagifvit i Paris, att hans bref till grefve Wimpfen endast var uttrycket af en personlig åsigt, som var. meddelad i förtrolighet, och följaktligen ej det ringaste kunde vara bindande för den österrikiska politiken eller bringa densamma att luta mera åt den ena sidan än åt den andra. FRANKRIKE. Som man sett, hafva sex af hufvudstadens representanter i den förra lagstiftande församlingen blifvit återvalda och tre aflösta af radikala medlemmar. Det bör dock anmärkas, att de återvalda — måkända med undantag af Garnier-Pagös — tagit steg i radikal riktning, samt att de troligen i flera frågor (t. ex. om församlingsoch pressfrihet, armens reduktion, o. s. v.) skola rösta med de radikala. De tre radikala medlemmarne, — Gambetta, Jules Ferry och Bancel — som nu inkommit i församlingen, tillhöra otvifvelaktigt de mera talangfulla representanterna af den socialistiska riktningen. De måste under alla omständigheter anses som långt farligare motståndare till regeringen, än sådane personer som Rochefort, Raspail eller dTAlton Shee, hvilka väl egentligen äro långt mera egnade att väcka löje än fruktan. Icke desto mindre ser man af det antal röster, som vid eftervalet afgifvits för dessa radikala kandidater, att man intill sista ögonblicket gjort stora ansträngningar för att få dem valda. Om Rochefort berättas, det han varit så säker på sin sak, att han redan i förra veckan tillkännagifvit för sina vänner i sjunde valkretsen, att han ögonplickligen skulle lemna Brässel och begifva sig till Paris, så snart han fick telegram om resultatet af valen. Det tillägges, att han hotat med att skjuta den förste franske auktoritet eller gendarm, som ville lägga hand på honom, då han kom öfver gränsen. Två af Rocheforts vänner — journalisten Jules Lermina (f. d. polistjensteman) och den genom sina tal i valförsamlingarne bekante Ducasse — hafva natten emellan den 4 och 5 dennes blifvit häktade af polisen i Paris. De äro tilltalade för att hafva uppretat befolkninzen till uppror. Som man af ett telegram sett hafva en mängd häktningar skett på pulevarden Montmartre i Måndags. Enligt ,Fränce skulle kejsaren som i Tisdags bälla ett ministermöte, i hvilket beslut skulle fattas angående lagstiftande församlingens inkallande till en kort session under innevarande månad. Som i går skulle hofvet begifva sig till Fontainebleau. ENGLAND. uu har nn FN(s Umnfgaff.