Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1869, sida 3

Blandade ämnen. Klockare-Lag, utgifven af konung Gustaf II Adolf 1619. S 1. Klockaren skall följa Presten till Prestmöte, försummar han thet, böte Prestenom 3 öre. s 2. Skall han ock bäre Biskopens, Probstens och Kyrkoherdens bref till nästa Klockare, försummar han det, böte Biskopenom 3 öre. 5 3. Skall han ock alla tider ringa helig mål till Högtid, hvar morgon och afton klämbta vid bot 3 öre socknens ensak. 8 4. Skall han ock tillsäga Presten om socknebud aftonen tillförene, om han får bud af handen och han skall följa Presten sjelf både med kalk och bok i hvart socknebud, försummar han thet böte 3 öre efter lagen. S 5. Skall han ock Prestens badstuga elda och 1 gång hvarje vecka tjärna, baka och qvastaruppehålla. 8 6. Sammaledes bör han ock slagta åt Presten om så behöfves och der bör honom icke före ingen är närmare Klockarens arbete för skjul än Presten. s 7. Skall Klockaren tjena till allom massona vid Häradstarfva. Vill Klockaren å sin ärende fara af socknen, tå bedes om lof af Presten och få honom en i sin stad som socknebud måste sköta, om så tarfvas. 8 8. Kan Klockaren intet allt sjunga som honem bör om åhret, tå göres Prestenom dagsvärke therföre om åhret. 8 9. Thesslikes bör ock Klockaren så Prestens korn om åhret och barga hans säd i lada så att then blifver väl förvarad, eller få en annan i sin stad; försummar han thet, böte 3 marker och allan skada. 8 10. Bör ock Klockaren och hans hustru bära bryggning och tunna öhl åt Presten och therför bör honom sin dragarekanna. F 11. Bör ock Klockarens hustru jöra deg och baka bröd åt Presten om så behof gjöres och hafve therföre sin bakebulle af gjerden. 5 12. Thå Klockaren allt thetta uppfyller om ähret som föreskrifvet står, tå bör presten gifva honom ett par skor och ett par goda ullstrumpor. G. A. Huru man kan göra sin lycka i verlden. Att gamle Lumbyes champagne-galopp är ett öfver hela jorden kändt verk, hvars toner öfverallt förmå att elektrisera dansande och som har fört sin komponists namn till de aflägsnaste trakter, är nog bekant. Mindre bekant torde dock vara, att en ung dansk nyligen har gjort sin lycka i verlden med tillhjelp af champagne-galoppen. Han utvandrade för ett par år sedan till Brasilien tör att söka lyckan der, men gudinnan var nyckfull, och bland annat hade han svårt för att blifva introducerad i Rio de Janeiros sällskapskretsar. En afton, då han hade blifvit inbjuden af en familj och musicerade litet för att förströ sällskapet, föll han plötsligt på iden att spela Lumbyes chamvagne-galopp. Den frambringade en oemotståndig verkan: efter några minuters förlopp var all ingdom på benen för att svänga sig efter de bruande tonerna, och inom en kert tid blef den unge lansken öfverhopad af inbjudningar till sällskaer, hvarest han måste föredraga champagnealoppen. Men den bästa lycka, nämnde galopp illförde honom, var dock den, att en ung, vacker ch rik brasiliansk enka föreslog honom att tillammans med henne dansa genom litvet vid melolien af den Lumbyeska kompositionen.