Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1869, sida 2

känsla, — tror ni det verkligen? uppre pade han darrande af raseri och ångest — eller tror ni kanske att den nye arf vingen till Mac Ivors qvarn skall vara nog ädelmodig att öfverta och betala edra skulder? Ännu ges det i landet lag och rätt, som erinrar en tredskande gäldenär om hans pligter, isynnerhet om han vid sina underskrifter begagnat ett falskt namn. — Rob, hur mycket är du skyldig denne man? frågade säckpiparen, hvars gestalt tycktes synbart sjunka ihop under de hastigt efter hvarandra följande slagen. — Sextontusen dollars! utropade Whiteleaf hastigt, innan Mac Leary hann svara, — sextontusen dollars, och hvarje serskildt tusental bär en underskrift, för hvilken jag med lätthet kunde bringa honom bakom jerngaller och riglar! — Derhän skall det ej komma, inföll gubben med ett sista spår af beslutsamhet, — men svara mig, Rob, är det sannt hvad denne man påstår? Besinna dig och tala sanning; betänk, framför dig står din farfarsfars broder och samtida, — alla äro borta, — tänk dig att äfven jag befinner mig bland dem och ställer denna fråga till dig från grafven. — Det är sannt hvad han säger, svarade Mac Leary tvekande. — Så mycket pengar? Hvad tänkte du göra dermed, — men stilla, jag anar det redan, — och tusendefaldig förbannelse må drabba den, som gjorde sig till din medbrottsling derigenom att han villigt lemnade dig pengarne; — jag ser planerna, som den arglistige ormen utkläckte, — den arglistige ormen med det hala skinnet, hvilken hade slingrat sig omkring dig