Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1869, sida 1

— Dylika sagor kan hvem som helst hitta på! afbröt Whiteleaf hastigt den gamle, ty hans kallblodiga fattning förmådde ej hålla stånd mot dylika hotelser, hvarjemte han trodde sig gissa att det ej varit Evas gynnade älskare, mot hvilken han försökt sitt mordanslag, utan mot hennes broder, och att således den sista utsigten att få ega den unga flickan var oåterkalleligt förlorad; — ja, hvar och en kan det, upprepade han ännu högre, — men jag är inte den man, som låter afspisa mig med dylika sagor. Ehuru jag egentligen icke uttryckligen är påkallad här, så anser jag det likväl alltid för min pligt att kämpa för det rätta. Endast bevis, fullgiltiga bevis kunna afgöra något i en angelägenhet af så stor vigt. — kullgiltiga bevis? svarade långe Rob med hånfullt beklagande, — fråga endast den unge mannen derborta, hvilken sjelf tycks betvifla sin lycka; fråga honom, och han skall visa er en pappersbit, hvilken passar fullkomligt till brefresten, som den unge Rob Mac Leary nyligen lemnade husmodern i detta hus som igenkänningstecken. En och samma hand har skrifvit de båda brefdelarne, och likasom Rob Mac Leary erhöll den ena hälften, så bekom den verklige unge lairden den andra. Fråga honom vidare, och han skall visa er ett märke vid sin hals, ett födelsemärke sådant som ingen tatuering kan frambringa. Men fråga sedan mig, — och härvid visade han befallande på den falske arfvingen, — och jag skall säga er: Den der bär dragen at en Mac Leary, som längesedan förmultnat. Jag sökte i det förflutna för att upptäcka den, hvars drag han bär, men jag förmådde inte urskilja