Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1869, sida 1

tviflade moderns ångest kunde knappt vara större än hans egen fruktan tör utgången Om den unge lairden visade sig våra en falsk arfvinge, så hotades äfven de penningesummor han redan hade försträckt honom; han måste då uppgifva hoppet om den lysande affär han ämnat afsluta ge nom köpet och giftermålet. Så snart han således trodde sig hafva väckt de närvarandes uppmärksamhet tillräckligt, forttor han i öfvertygande ton: — Med uppmärksamhet och verkligt bekymmer har jag hitintills följt förhandlingarne; jag blandade mig ej deri, emedan jag först ville samla material till et! klart omdöme. Jag upprepar ännu en gång, icke ett ord har undgått mig, men likasom jag ej underskattar en enda af de mot min unge vän framkastade invändningarne, är jag lika vidt skiljd från at tilldela dem ett alltför högt värde. N. alla måste medgifva med mig, att bref. fragmentets och halsbandets äkthet ej kan angripas eller betviflas. På samma sätt är det väl äfven med födelsemärket, hvilket, enligt moderns utsago och efter hvad jag sjelf öfvertygat mig, befinner sig just på den punkt, der halsen förenar sig med skuldran. Men nu uppträda personer — det vare långt från mig att påstå: med illvillig afsigt — och föregifva att födelsemärket, hvilket betecknar den unge lairden som den rätte arfvingen, är konstgjordt Men denna uppgift härrör endast från et! enda vittne, hvilket påstår sig hafva set halsens tatuering för mer än tjugo ål sedan. Med all aktning för er sanningskärlek — åtminstone i ert nuvarande läge — fortfor ban öch vände sig till Dougal, som hade vändt hufvudet mot honom och