Article Image
från 50 till 100 fot från hvarandra, så att, mec noggrant arbete och gynnsam terräng, en banJT sträcka af 25,000 fot nästan samtidigt blef färdig hvad nivelleringsarbetena angick. Sedan detta vä var bestäldt, nedlades af första afdelningens syllläggare riktnings-syllarne på de afstånd, der niveller-störarne voro nedslagna. Sedan vidare två riktskenor blifvit nedlagda, kom andra afdelningen med instrumenter och regleringsverktyg för att gifva dessa syllar deras rätta läge. Den i hälarne följde tredje afdelningen af sylläggare, hvilka nedlade ännu felande syllar mellan riktningssyllarne. Så snart detta var verkstäldt, framryckte 350 skenläggare, hvilka från en bakom dem stående materialvagn togo, riktade och nedlade skenor. Efter dem följde spikarne, hvilka fästade skenorna vid syllarne, uppsyningsmännen, hvilka afsynade arbetet, , förbättrarne, hvilka rättade felen, och efter dem de arbetare, hvilka ballastade banan. Genom en sådan organisation blef det möjligt att på tre dagar färdigbygga 25,000 fot, och på tre år hela banan. Det förstås af sig sjelft, att i hålarne på denna oupphörligt framåtskridande här af arbetare och ledare, som lemnade en väg af skenor efter sig. följde ett helt tåg af vagnar. En hel borg af bostadsvagnar med sofoch mat-rum, en annan borg af köksvagnar, rikligen försedda med alla slags lifsmedel, vagnar med skenor, skenstolar, skarfplåtar, hakar, spikar och verktyg af alla slag; deremellan vagnar med vapen och ammunition, för att alltid vara redo till försvar mot de fientliga indianstammar, som voro arbetskaravanernas ständiga följeslagare. Der banan ännn icke hade satt sig tillräckligt, framdrogos vagnarne af hästar; der detta åter var fallet, ångade lokomotivet fram med tre mils fart i timman. Och bredvid allt detta gick steg för steg telegraftråden, genom hvilken med blixtens snabbhet allt ordnades och styrdes i detta invecklade arbetsmaskineri. Denna fördelning och organisering af arbetet, som förklarar banans hastiga fullbordande, tillämpades både från dess östra och vestra ändpunkt. Arbetena fortgingo samtidigt från båda sidor och närmade sig hvarandra allt mera och mera. I närheten af Stora saltsjön, mormonernas hittills nästan otillgängliga stamhåll, möttes de båda skenvägarne för att här sammanfogas till en enda. Den sista skenan, som förband Östern med Vestern, skulle utläggas — den sista telegraftråden mellan en verldsdels begge ändar skulle sträckas. Dessa sista handtag vid det storartade verket lades den 10 Maj 1869 under ett oändligt jubel, och en festtimma hölls, i hvilken alla de städer och stater, hvilka ligga vid den nya verldsbanan, togo del. Direktörer, embetsmän, ingeniörer, officerare och privatpersoner, tretusen till antalet, ankommo från båda sidor för att öfvervara det högtidliga ögonblicket. Från staten Kalifornien medförde tåget en silfverplåt, på hvilken var graverad en lagerkrona, för att dermed pryda den sista skenan, som förband Östern med Vestern. Såsom anknytningspunkt för telegrattråden sände Kalifornien dessutom en guldbult och, såsom ett värdigt verktyg för att dermed indrifva densamme, en stor silfverhammare. Och så fullbordades arbetet i det ögonblick, då klockorna vid banans östra ändpunkt visade 3 t. 16 min. e. m. och vid vestra dpunkten 11 t. 40 min. f. m. I samma ögonblick förbindelsen var åvägabragt, flög underrättelsen derom åt båda sidor för att vidare förkunna len stora segern i alla riktningar och öfverallt tramkalla en stor högtidstimma. Vi sade en högtidstimma och mena också detta ordets tulla betydelse. Amerikanska folkets aretsifver tillät nemligen icke detsamma att fira en nel festdag. I städerna, hvilka hade mesta intreset af att se verket fullbordadt, såsom t. ex. i det u först uppblomstrande Chicago, fattades det belut att låta allt arbete och alla affärer hvila en imma. Så gjorde man ock på alla andra ställen. Det var en högtidstimma af upphöjd natur och ljupare begrundad än mången högtidsdag, för wars högtidlighållande gamla fabler och amsagor igga till grund. I menniskosnillets och menniskoflitens civiliseande kiafts namn och till dess ära taga vi del i klädjen, liksom i den stora segern. Det är ett erk af den fria civilisationen, hvars fullbordan ned 208 kan kallas en det menskliga snillets riumf.

7 juni 1869, sida 3

Thumbnail