Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1869, sida 2

med henne den ene gossen, fortfor DOugal sedan han en stund blickat ned framfö sig under djupa andetag, likasom för at hemta nya krafter; — mor Carry had nu ingen annan råd än att ta det andr: barnet till sig och uppfostra det på sitt vis. Gossen var då inte fullt två år gammal emellertid gjorde mor Carry sin sak ganska bra, ty pojken trifdes godt under hennes händer. Jag kunde märka det bäst, emedan jag sällan kom ut till henne i träsket och således kunde se skillnaden desto bättre. Gossen hade varit hos mor Carry ungefir ett halft år, då min väg åter förde mig dit i trakten. Jag bar ett köttstycke på axeln, hvilket jag tänkte ge gumman. Vintern nalkades, och om inte än den ene, än den andre hade gifvit den gamla häxan någonting bättre än hafremjöl, så skulle hon och barnet ha strukit åt i det svarta träsket. Det var redan mörkt, — jag tänkte stanna hos mor Carry öfver natten, — och jag befann mig ungefär tvåhundra alnar från kojan, då barnets jemmerskrän plötsligt hejdade nfig. Först trodde jag att gumman hyflade på ungen, ty hon lät ej skämta med Sig, fastän hon tycktes hålla af pojken mer än sig sjelf, men då jag lyssnade uppmärksammare, hörde jag att hon med smekord sökte lugna bytingen, som likväl fortfor att skräna. Undrar just hvad hon gör med barnet, tänkte jag och smög mig tätt fram till kojan, utan att käringen hade någon aning om min närvaro. Jag lade mig ned på marken och tittade in genom dörröppnin