Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1869, sida 3

Sjögräs. (Efter Longsellow). När dagjemningsstormen stiger desdiger På Atlanten ner med dån, Vredgad emot land han slungar Våg, som gungar Sjögräs kommet sjerran från — Från Bermudas ref, från branter, Sjunkna kanter Af en prunkande Aror, Från Bahama, ifrån mäktig, Silfverpräktig Bränning vid San Salvador, Från de skär, der vilda sjöar Orkney-öar Piska och Hebriderna, Ifrån vrak af skepp, från timmer, Hvilket simmer Splittradt öfver böljorna; — Ständigt slungas, slungas, slungas Det och gungas I oroligt verldshafs famn, Tills det strand omsider hunnit, Hvila funnit, Trifves uti stilla hamn. — Skaldens själ ett haf ock formar; När det stormar Känslors storm med väldig fart, Från dess skär och gömslen flyta Till dess yta Då af sång fragmenter snart — Från de öar, undersköna, Evigt gröna, Hvarest sanning ställt sin thron, Från der bränning herrligt blänker, Perlor stänker Uti ungdoms varma zon. Från den starka viljans fjällar. Nitets hällar, Trotsande en ocean, Från förhoppningar, vrakblifna, Vidt kringdrifna Utaf skickelsens orkan; — Ständigt slungas, slungas, slungas De och gungas At oroligt bjertas svall, Tills dem skalden sist uppskrifvit Och de blifvit Ha till dikt, som gömmas skall.