Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1869, sida 2

af sitt bedrägeri, hade kunnat förmå den unge fremlingen att skilja sig från sina effekter. — För att inträffa här i går skulle jag hafva behöft en hajs fenor, svarade Fortis högt och med märkbar betoning. Notarien ryggade tillbaka likasom hade han känt en skorpions stygn. Stolen, på hvilken han satt, knarrade vid hans häftiga rörelse. Men hastigt hade han åter sansat sig, och skenbart lugn spejade han misstroget bort mot Fortis, hvilken nu, likasom hade de förfärliga orden undfallit honom utan afsigt och betydelselöst, lutade Sig vänligt till Eva och bad henne att vid de förestående meddelandena inverka uppmuntrande på modern och systern genom lugn och fattning. — Säg mig, hvad betyder allt detta? rågade Eva bäfvande och hviskande, — någonting förfärligt tycks vara å färde? — Sorgens tårar skola föda glädjens årar, miss Eva, svarade Fortis högt nog ör att äfven förstås af mrs Mac Ivor. — Det är allt hvad den gamle mannen har mnförtrott mig. Mina vidare frågor hejlade han genom det löftet, att jag i qväll kulle få höra märkvärdiga saker. Jag ror alt han tänker genom en gripande cen inverka på er brors sinne och, genom tt befria hans själ från en tung börda, eda honom — förlåt mig, dyraste Eva — n på en annan lefnadsbana. De sista orden yttrade Fortis helt sakta, nen knappt hade han slutat, då Eva fatade hans hand utan skygghet och tryckte en innerligt. — Gud gitve, mr Fortis, att hans beödanden ej voro förgätves, svarade hon ka så sakta.