Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1869, sida 2

utan att stiga upp, likt en sömndrucker — endast med en nickning. Mrs Ma Ivor deremot stirrade med häpnad på de; nykomne utan att kunna frambringa et ord. Hon tycktes vara nära att falla vanmakt, och hennes döttrar skyndad fram till henne för att stödja henne och om hon så önskade, föra henne ur rummet — Lugna er, mina damer, och törlå vårt sällsamma uppträdande, började For tis, som ansåg husfruns häftiga sinnesrö relse endast förorsakad at den inhöljde gestalten på båren, — det är ej något lik, som ligger der, utan en olycklig, som ber om er hjelp — ert medlidande. Det var kanske oklokt att införa honom hit på ett så besynnerligt sätt, men er gamle vän påyrkade det så bestämdt och anförde så starka skäl derför, att jag ansåg mig böra foga mig efter hans vilja. — Jag tackar er, svarade mrs Mac Ivor med darrande röst utan att vända sin blick från Fortis, — ni menar väl, men jag vet att Rob inte gerna frångår sin en gång fattade ide. Han är en gammal trogen tjenare och vän till vår tamilj, men hvad han än må hafva att säga mig, så kunde han dock ha valt ett mindre oroande sätt; men min svaghet är nu öfverstånden och jag är beredd att höra allt. Fortis hade åter gått fram till Eva, utan att bry sig om de förvånade blickar, som Whiteleaf förstulet sände efter honom, samt utan att bekymra sig om Mac Ivor, som med synbar envishet hade till hälften vändt honom ryggen. — Ni kommer ju från Mackinaw? Vi väntade er redan i går, anmärkte nu Whiteleaf, som till hvarje pris önskade få reta på hvad sätt Barrow, vid utförandet