ralerna Moltke och Steinmetz. sednaste valen kommit i den nya lagstiftande församlingen, torde söljande förtjena att meddelas. Som oppositionens nestor torde nu kunna anses den gamle Raspail, som är född år 1794. lan har fört ett mycket omvexlande lif, Först studerade han teologi, sedan juridik, derefter kemi och fysik, samt blef slutligen läkare. Under Julirevolutionen år 1830 tog han del i gatustriderna och blef sårad af ett gevärsskott. Han nekade att aflägga ed till Ludvig Filips regering; gjorde propaganda för en ny revolution och blef invecklad i en mängd processer. Han hade den djerfheten att en gång inför rätta utropa: ,Man borde under tuileriernas ruiner lefvande begrafva den man, som begär 14 millioner om året till sitt underhåll af det utarmade Frankrike! För detta yttrande blef han dömd till 15 månaders fängelse. Som redaktör af oppositionstidningen , Reformateur blef Raspail likaledes dömd till 4 års fängelse. Perefter sysselsatte han sig hufvudsakligen med medicinska forskningar. Ar 1848 var han den förste, som trängde in i Hotel de ville ock proklamerade republiken. Han angrep ständigt den ,;reaktionära provisoriska regeringen, och den 15 Maj 1848 tillställde han den stora manifestationen för polackerna; Omedelbart derefter blef han häktad och dömd till 6 års fängelse. Under det han undergick detta straff, ville hans vänner välja honom till president för republiken; han fick äfven verkligen 36,000 röster. I April 1854 kom han tr fängelset och lefde sedan en tid i Belgien. — Desir6 Bancel, som vid valen i Paris vann en så lysande seger öfver Ollivier, är född år 1823. I departementet Dröme valdes han till lagstiftande församlingen år 1849, sedan han utgifvit en bok om bypotekskrediten. Som medlem af , Berget stred han här mot det rojalistiska partiet och mot prinspresidentens politik. Efter statskuppen blef han bäkiad och sänd öfver gränsen. Han böll nu föreläsningar vid universitetet i Brässel och verkade der betydligt genom sina snillrika tankar och sin högst ovanliga vältalighet. År 1860 återvände han till Frankrike. Vid valen år 1863 uppträdde han som kandidat, men 16lL igenom. Han förklarar utan förbehåll, att kejsardömet är oförenligt med friheten. — Leon Gambetta är nägra år yngre än Bancel. Likasom den sistnämnde besitter kan en utomordentligt stor oratorisk talang; hans tal hatva något bländande och häntförande med sig. Han är advokat vid domstolarne i Paris, och hans rykte daterar sig från December f. å., då han under en af de många processerna angående Baudin-demonstrationen fästade den allmänna uppmärksamheten vid sig genom ett tal, i hvilket han öppet kastade stridshandsken mot czesarismen. — Jules Grevy är född år 1807. Han tog del i Julirevolutionen år 1830, blef sednare advokat och 18 s den provisoriska regeringens kommissarie i Juradepartementet, som valde honom till deputerad med öfver 65,000 röster. I nationalförsamlingen, hvars vice president han var, visade han sig som en af det demokratiska partiets skickligaste talare Det var han, som framställde förslag om, att republikens president skulle väljas af landets representation och på obestämd tid, så att han kunde afsättas när som helst, hvilket förslag den 7 Oktober 1848 blef förkastadt med 643 röster mot 158. Efter statskuppen drog sig Gråvy tillbaka från det politiska lifvet tills han förlidet år — åter i Juradepartementet — blef vaid till lagstiftande församlingen med en till enstämmighet gränsande majoritet. Ryktet påstår fortfarande, att kejsaren skall under innevarande månad inkalla den nya lagstiftande församlingen, hvilken skulle öppnas utan de vanliga högtidligheterna och utan något throntal samt uteslutande sysselsätta sig med pröfning af valen. ENGLAND. Det hade först varit meningen, att regeringen den 1 dennes skulle öfvertagit samtliga landtelegraferna af de särskildta telegrafbolagen. Förhandlingarne med dessa bolag äro emellertid ej ännu på långt när afslutade. Trots detta tror en korrespondent från London sig kunna försäkra, att denna vigtiga fråga snart skall blifva reglerad så, att skattkammarkanslern kan inlemna en bill härom. lörslaget om inköpet af telegraflinierna blef — som man torde påminna sig — redan under förra året antaget; frågan gäller nu blott den financiella delen deraf, d. v. s. anskaffandet af de nödiga medlen. Det enda, som oppositionen i underhuset torde komma att hafva något att invända emot, är bestämmelsen, det telegrafien skulle vara ett monopol för regeringen på samma sätt som brefposten. Från Irland meddelas ett nytt agrariskt mord. I Ratheormac, grefskapet Waterford, blef arrendatorn Whelan — densamme, till hvilken tre män med svärtade ansigten för en tid sedan inkommo och aftvingade honom eden att lemna sitt arrende — anfallen och stenad till döds. Whelan innehade på arrende en egendom, hvars förre arrendator på ett hårdt sätt blifvit skiljd från arrendet, hvilken omständighet måhända kan leda till mördarIA I FRANKRIKE. Om dae oppositionsmän, som genom de )