Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1869, sida 2

JV vv unseCuldl, al nvad Han Källar att hushålla med penningkapital. Denna hushållningsgren har det egendomliga med sig, att den är lika vigtig för den anspråkslösesparbanksinsättaren, hvilken möjligen från dagens oumbärliga behof kan afse 25 öre i veckan, som för millionären, hvars ränteinkomst möjligen uppnått den ansenliga höjd, att den uppgår till 25 öre i minuten. För alla är, i förhållande till egande penningkapital, stort eller litet, förlusten, som uppkommer genom försumlighet att hushålla med detsamma, lika kännbar. Vi bafva visat huruledes genom begagnandet af , Bankers clearing house i London och medelst tillhjelp af uppoch afskrifningsvexlar för alla liqvider tillsammantagna endast erfordras 6 proc. uti mynt och banksedlar, samt att af denna lilla summa ej fullt ?(; proc. af det hela utgjordes af mynt. Denna hushållning med penningkapital är i England en absolut nödvändighet, ty man har uträknat, att hela den qvantitet guld, som nu begagnas i liqvider antingen i form af mynt eller guldplantsar uti hela Europa och Norra Amerika, icke skulle förslå såsom betalningsmedel inom Storbritannien, om man der icke hade banksedlar och uppoch afskrifningsvexlar. Det vore således omöjligt för den engelska affärsverksamheten att åstadkomma sitt eget behof af mynt, och följaktligen har bankväsendets utveckling der gjort det omöjliga möjligt. För endast 40 år tillbaka, då systemet med uppoch afskrifning hos bankerna endast var utveckladt i Skottland, men icke i England, nödgades man för att kunna verkställa liqviderna begagna den tunga tyska metoden att låta icke till betalning förfallna vexlar gå ifrån hand till hand i stället för banksedlar och uppoch afskrifningsvexlar. Det betalningssättet medförde kostnader och tidsutdrägt, emedan för hvarje liqvid en omständlig ränteberäkning på sjelfva betalningsmedlet då skulle ega rum. Men det är alltid oegentligt, när man vill använda en sak för annat än dess rätta ändamål. Vexlar på viss tid äro förträffliga betalningsmedel i den internationella kommersen, men inom samma land lämpa sig endast vexlar betalbara vid uppvisandet såsom i beqvämlighet jemförliga med banksedlar och i säkerhet öfverträffande dem, enär uppoch afskrifningsvexlar hvarken böra eller behöfva ställas till innehafvaren. För att fatta huru långt man kommit uti hushållning med penningkapital må anföras, att banksedelcirkulationen uti Storbritanniens förenade konungariken utgjorde den 7 September 1844 pund sterl. 39,297,180 och den 5 Januari 1867 pund sterl. 38,092,950. Dessa siffror antyda, att den säkert på 23 år betydligt ökade affärsverksamheten i England icke erfordrat någon tillökning uti banksedlarnes belopp, och då det ej heller förmärkts att benägenheten för användandet af mynt i liqvider ökats, är det uppenbart att den egentliga hushållningen med penningkapital åstadkommits genom begagnandet af uppoch afskrifningsvexlar såsom betalningsmedel. Förutom detta Banxers clearing house finnes i London ett nyligen upprättadt Contry clearing house, som för landsortsbankerna besörjer utbyte af banksedlar och qvittningar dem emellan. De skottska bankerna hafva, ett särskildt system sig emellan upprättadt, för att ej behöfva bekosta allt det mynt, som skulle erfordras för att verkställa liqviderna dem emellan. Skilnaden emellan banksedel och uppoch alskrifningsvexel består bland annat deruti, att banksedlarnes belopp måste kontrolleras, då uppoch afskrifningsvexlarnes antal och belopp fullkomligen kontrollera sig sjelfva. Genom sina uppoch afskrifningsvexlar ersätter allmänheten i sjelfva verket till största delen behofvet af mynt och banksedlar. Låt oss nu se hvilka tördelar skördas af den trafikerande allmänheten just genom begagnandet af dessa stora lättnader i liqviderna. Man har uträknat att denna bushållnig med penningkapital ensamt för London medfört den ansenliga besparingen af 380,000 pund sterl. i kapital, hvarå således räntan är en ren vinst, enär detta kapital, om det utgjordes af mynt erforderligt såsom betalningsmedel, vore helt och hållet ofruktbart. Man kan lätt föreställa sig, huru kraftigt ett så stort penningkapital bidrager att hålla räntefoten åg, och just genom en sådan god och väl ordnad hushållning med penningkapital lir detta så ymnigt, som det i allmänhet ir uti England. Hvarför gör man ej samnaledes i i Åe Hvarfär, är man för rög att till sin egen fördel beg: de alrika ändamålsenliga bankinrättningar, om finnas? Hvarför hushållar man ej med enningkapitalet, då derigenom affärsverkamheten så väsentligen skulle komma att underlättas? a RA Öresundsposten är icke rätt belåten medB ina kolleger inom pressen, såsom man F an finna af följande omdöme öfver åtkilliga landets publicister: Publicistmötet är, som vi förut berättat, enligt eslut sistl. år beramadt att innevarande sommar ällas i Göteborg, och de utsedde A DUm 3—