Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1869, sida 2

anhängare bland publicisterna ej hafra något synverligt att vänta af den identvexling, som i Göteborg torde förekomma. Redan utsättandet af mötet en Lördag synes åsyfta, att publicisterna, i likhet med hvad händelsen var i Stockholm, ej skola medhinna samspråka mer än en dag, ty Söndagen kan väl i det rigorösa Göteborg än mindre än i Stockholm användas för något så oheligt som publicistsammanträden. Lägger man härtill. att det var från förra publicistmötet och dess ledande personligheter attackerna mot personlighetsprincipen i tryckfribeten hemtade sin förnämsta styrka, och då man erinrar sig dels den ängsliga brådska, hvarmed de tongitvande å Stockholmsmötet behandlade de förekommande frågorna, dels deras ihärdighet att motsätta sig flera landsortstidningars redaktörers enträgna yrkanden att några för fosterlandet ytterst vigtiga frågor, s. s. frågan om kommunalrösträtten och landtförsvaret 0. 8. v., måtte blifva föremål för öfverläggning. torde man hafva än mindre att hoppas af det nu utlysta mötet, med sådana opinioner, som för närvarande besjäla flera af pressens ledare, och som göra dem, medvetet eller omedvetet, till kastbollar i den krassa materialismens och åtskilliga andra frihetsfiendtliga makters hand. Det bör sålunda icke väcka någon förvåning, om en och annan af landsortens publicister ej finner mödan värdt att bevista mötet. Att publicistmötet blifvit utsatt till en Lördag har skett med hänsyn till den knappa tid en tidningsredaktör gemenligen har till sitt förfogande, och då man antagit, att åtminstone en del af påföljande dag äfven skulle kunna egnas åt öfverläggningar. Det föregående mötet disponerade i sjelfva verket icke mera än en dag. Att göra ett publicistmöte till en riksdag, der man skulle diskutera politiska och scciala frågor i allmänhet, såsom den kommunala rösträtten, landtförsvaret, m.m., (hvarföre då icke äfven religionsfriheten, bankväsendet, m. m.?) ansågs vid förra mötet olämpligt, emedan detta är ämnen, som kunna och böra diskuteras i tidningarnes spalter. På ett personligt möte mellan publicister bör man i första rummet afnandla ämnen, som röra den publicistiska verksamheten såsom sådan, hrartill hör tryckfriheten, vissa grundsatser för återgifvande af uppsatser och notiser, skrifsätt m. m. Ått öppna mötet för muntliga debatter rörande de stora allmänna samhällsfrågorna skulle utomdess ganska sannolikt leda till kontroverser, hvilka ingalunda blefve nyttiga för den stämning, som man dock gerna vill vid ett sådant möte bevara. Det behöfdes kanske blott några förflugna ord om , krass materialism och frihetsfiendtlighet, för att spränga hela mötet, och det vore dock icke särdeles uppbyggligt, om ej för en och annan, som gerna skulle se att publicisterna komme i lufven på hvarandra. Emellertid står det öppet för det blifvande mötet, att besluta öfver sina diskussioner, och för vår del skola vi utan knot finna oss uti att komma i minoriteten, väl kännande vår skyldighet att underordna vår Wsigt i detta hänseende för majoritetens. Att den som det icke kan heldre afhåller ig från ett möte, der hans mening möjigen icke blir den rådande, finna vi ganska naturligt, ehuru bättre vore om vi egde mera sjeltbeherskning och fördragsamhet. Att de publicister, som vid det föregående mötet beslöto hållande af det nu beramade, utan giltiga skäl afhälla sig derfrån, finna vi icke vara riktigt. Ö.-P:ns anmärkningar mot inbjudarne, att den ene visat sig förnämk, den andre ,angripit Jöns Pehrsson, m. m., synes icke böra sälla såsom skäl i detta hänseende med ågon giltighet, då det synas vara nog nycket begärdt, att alla skola hysa allleles samma åsigter som Ö.-P:ns redaktör.