Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1869, sida 1

Den 28 och 29 Maj höllos ministerråd sör att under kejsarens ordförandeskap ach i närvaro af kejsarinnan rådgöra om de åtgärder, som böra vidtagas med anledning af resultatet vid de sednaste valen. Med anledning af detta ministerråd skrifves från Paris: I kabinettet stå tre meningar emot hvarandra. Några förorda liberala reformer, upphörandet af det personliga systemet och införandet af ministeransvarighet; andra försvara upprätthållandet af status quo; ett tredje parti fordrar slutligen ett energiskt motstånd mot ,de farliga tendenser, hvilka vid de sednaste valen kommit i dagen. Rouher står i spetsen för det sistnämnda partict, och han lärer — understödd af kejsarinnan — hafva vunnit Lavalette för sig. Kejsaren är icke obenägen att fästa afseende på de sträfvanden, som vid valen gjort sig gällande. Sannolikt skall han likväl afvakta resultatet af estervalen, måhända t. o. m. inkallandet af den nya lagstiftande församlingen, innan han fattar sitt beslut. Det i gårdagens tidning intagna telegrammet irån Paris synes icke harmoniera med åsigterna i denna korrespondens; det förefaller oss tvertom, som om vissa tecken antydde, att en reaktionär storm skulle vara på väg att utbryta på det franska samhällets höjder. IAckligt emellertid — för Europa i allmänhet och Frankrike isynnerhet — om icke detta inträffade! —, Constitutionnel säger rent ut i ett af sina sednaste nummer, att det är regeringen sjelf, som genom en del okloka åtgärder vållat, att en mängd radikala elementer inkommit i den nya lagstiftande församlingen. Det heter der bland annat: , Med mera moderation i sitt beteende och med mindre skrik öfver vissa demonstrationer, skulle man kunnat bespara sig Rochefort och Gambetta. De radikala valmännen kunna icke berömma sig af att hafva hittat på dessa kandidater, nej, det är regeringen, som utpekat dem. IIvem har belagt med beslag och förföljt Rocheforts ,,Lanterne? Ilvem har föranstaltat processen mot subskriptionen för en minnesvård åt Baudin, i hvilken Gambetta egentligen först gjorde sig bemärkt? Pinard kom visserligen härför i onåd och blef afskedad, men justitioministern Baroche är fortfarande vid sitt embete. Dessa fakta äro anmärkaingsvärda, Enligt tidningarnes beräkningar öfver det antal röster, som regeringen och oppositionen disponerade vid de seduaste valen, uppsitves majoriteten för regeringskandisdaterna hafva varit mellan 750, 300 3 1 smillion. Huru oppositionen vunnit i tillväxt, framgår tydligt af följande siffror: År 1857 hade den 571,000 valmän för sig, 1863 — 1,900,000 och 1869 — 3,404,000. Regeringen skulle alltså sedan 12 år hafva förlorat c:a 2,900,000, och sedan 1863 c:a 1,500,000 valmän. Hvad angår de rent officiella deputerade, som blifvit valda, så uppgifves antalet ar dem till 171. Oppositionen af alla slag skulle — om man beräknar resultatet at de nu försiggår.gna etbervalen efter de siffror, som de icke valda kandidaterna vid första valet erhöllo — få 113 medlemmar i den nya lagstiftande församlingen, hvara 38 skulle komma på midtelpartiet och 55 på den egentliga s. k. oppositionen. Emil Ollirier har till sina valmwin i Väroepartementet riktat söljande skrifvelse: -Vina kära medborgare! I det ögonblick, då JParis och Lyon visat sig förneka ,,de fems visa