bestjäla sin husbonde samt kastar hans särade, döende kropp ned bland vinrankorna. En blind, beledsagad af en hund, går förbi, hör den klagande rösten och frågar hvad det är. Betjenten svarar att det är en resande, som afl nat sig från vägen för ett tillfälligt illamående; den blinde frågar ej vidare derefter, utan fortsätter sin väg. Betjenten reser till Paris med sin husbondes papper, gifver sig ut för att vara husbonden sjelf och förvandlar papperen i kontanter. Luccanesarens slägtingar, oroliga öfver att ej få några underrättelser om honom, afsända en pålitlig man för att inhemta upplysningar. Den utskickade kommer till London och får veta att den saknade rest derifrån till Rouen; der säger man honom att mannen rest till Paris. Efter mån; fifänga efterspaningar anmäler han förhällandet hos brottmålsdomaren i Rouen. Denne får snart veta att en främmande nyligen etablerat sig som köpman i Rouen, och att denne främmande varit synlig tillsammans med den saknade italienaren. För att få anledning att arrestera och för rätta draga den för mord misstänkte, lät domaren skrifva en vexel och derå falsk accept; på denna vexel lagsökte han den misstänkte, och då denne ej kunde betala, lät han bysätta honom, Mannen kunde ej dölja sin oro och frågade med bekymmer, om skuldsedeln vore enda orsaken till hans arrestering. — Domaren låter föra arrestanten till sig, tilltalar honom med vänlighet i enrum, säger att skuldsedeln var falsk och fabricerad för att.få anledning att häkta honom, emedan man visste, att han var den som mördat köpmannen ifrån Lucca; dock, emedan den mördade var utländning, kunde brottet försonas med penningar. Fången, som ej var beredd på detta tilltal, svarade att . efter det blott var fråga om penningar, så ville han tillstå sitt brott och betala. Domaren tills kallade genast en notarie och uppmanade den häktade att upprepa sin bekännelse till protokollet. Arrestanten påstår att allt är osanning. Återförd i fängelset rådplägar han med de andra arestanterna och klagar hos högre rätt öfver den falska skuldsedeln. Öfverrätten tillkallar domaren, nen slapper honom med en skrapa, i anseende ill hans kända redlighet. . Domaren i Rouen låter anställa undersökning omkring vinberget vid Argenteuil; der finner man mn död kropp. Domaren låter anställa obduktion den mördades lik, och under det man är sysselatt dermed, kommer den förutnämnde blinde hänlelsevis till stället för att begära allmosor i värdsmuset. Han berättar hvad han hört och försäkar, att han skulle igenkänna målet på den som alat med honom på berget. Den blinde skaffag ill Rouen. Han och arrestanten föras tillsamman, nen få ej tala. Man frågar sedan arrestanten, m han hade något jäf mot den blinde, han bedagar att man brukar bara konster vid sed en och förmenar att det är mot lag, att en blind . år vittna om hvad han sett, — Man låter 20 lika personer tala med den blinde, han igenkäner icke i någon af desse den som talat med hoom på vinberget. Slutligen talar arrestantån till onom den blinde igenkänner hans mål, man föryar detta tre gånger, och den blinde står fast lervid att det är densamme som talat med honom å vinberget. På dessa skal domdes arrestanten att afrättas. afl acrkände ock sitt brott, innan domen verktälldes.