eger tillgång, äro ej upplysande nog för att lägga till grund för någon jemförelse; men hvad Storbritannien angår, vet man, att bland 782 fartyg, som användas till kustfarten, hafva under de senaste 10 åren 629 sjöolyckor uppstått. Man finner af des a med siffror talande skäl och af ofvan anförda jemförelse, att skilnaden mellan sjöolyckor, som uppstå med svenska och brittiska kustångfartyg, är ganska stor och för England förfärlig och sannolikt att betrakta såsom en följd af för hög assurans på de senare. Alltid qvarstår åtminstone det faktum, att de svenska fartygen äro oassurerade, och att under 10 år förlusten bland dem varit nära tio gånger mindre än bland de brittiska fartygen i motsvarande fart. Mr Gray antager dessutom, att ett annat skäl till denna stora skilnad ligger i det sätt, hvarpå de svenska ångfartygen manövreras och skötas, för att ej tala om det förträffliga materiel, som begagnas till de svenska ångfartygen, jemfördt med hvad fallet är med samma slags fartyg i Storbritannien. I dessa förhållanden ligger en öfverlägsenhet hos de svenska, som mr Gray säger sig i lika hög grad hafva funnit hos de personer, som föra befälet å dem. Utan att stadga vår åsigt i detta hänseende, emedan vi ej kunna göra någon egen jemförelse ärutinnan, säger den engelska marjtima tidningen, vilja vi dock medgifva, att ötverassurans är hufvudsakliga skälet härtill, och att detta oaktadt assuradörerne hellre verkställa utbetalningarna, än de tvista härom inför domstol. Dessutom säger mr Gray, hafva de svenske ångbåtsbefälhafvarne alltid sitt interesse uti att föra sina fartyg med omsorg, derför att ,,sjelfinteresse går hand i hand med pligtenk. En befälhafvare skall alltid göra det bästa han kan i alla afseenden, om han derpå kan hoppas göra en ,större vinst. Det tyces derför, som skulle-skildnaden i antalet af sjöolyckor vid kustfarten på Sverge och Storbritannien inom en och samma period hatva sin orsak, ej så mycket i öfverassuransen och den vårdslöshet, som man antager vara rådande bland brittiska skeppsredare och deras skeppsbefälhafvare, som icke mer i det sämre materialet i våra kustångfartyg, säger den engelska tidningen, jemförda med dem i Sverge, och underlägsenheten i kunskaper hos de personer, som föra befäl å dem, jemförda med de svenska ångbåtsbefälbafvarne. De fakta, af hvilka mr Gray drager sma slutsatzer, synas vara hemtade ur pålitliga källor, och några af dem från personlig erfarenhet. Om de också icke fullt rättfärdiga den slutsatsen, säger idningen vidare, att förnämsta orsaken till förusterna inom vår kustfart är för hög försäkring, warstå de dock som en anmärkningsvärd och för ss visserligen icke smickrande motsats mot de nom ett främmande rikes handelsflotta bestående örhållandena. Vi äro också ense med mr Gray leri, att en ytterligare undersökning i denna anelägenhet är af högsta behot påkallad, och att nan noga måtte göra sig underrättad om de svenka lagarne rörande assurans och alla till navigaion hörande ämnen, ej förglömmandes undersöking och besigtning af Srerges ångfartyg, hvaraf tt interessant och värderikt resultat bör kunna rhållas. —— — ÄV veVrrrriswwe —