Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1869, sida 2

den unge lairden, beklagades af alla, men man lugnade sig dermed, att man med säkerhet kunde påräkna hans oförtöfvade besök, emedan han förutskickat sina reseffekter. Den unge lairden förhöll sig visserligen ytterligt likgiltig vid de skildringar, som hans systrar gåfvo honom at Fortis; han uttalade till och med sitt missnöje öfver att de hade visat en fremling, och isynnerhet en tysk, så mycken uppmärksamhet, men de unga damerna tröstade sig med den öfvertygelsen, att deras broder blott behöfde lära känna fremlingen för att tycka om honom och fästa sig vid honom. Ingen utom Whiteleaf visste att Barrow hade flytt. Narrad af den illsluge sjömannen hade han villigt lemnat honom lönen för hans dåd samt till och med ökat den, då han erfor hans afsigt att genast och för alltid lemna staten Michigan. Å ena sidan ansåg han dettå som en borgen för att mördarens brott lyckats, och att han derför j kände sig säker så nära skådeplatsen ör sin förbrytelse, å andra sidan kunde let blott motsvara hans önskningar att reta sjömannen vara borta, ifall man börade forska efter den försvunne resenären. ifven om misstanken leddes på Barrow, å blef dock hans egen person fri derför. dan visste sjelf af egen erfarenhet hur svårt det är att inom de Förenta Staternas vidsträckta område finna en flykting, som söker undgå lagarne. Alla dessa omständigheter bidrogo att kergifva Whiteleaf detta observerande lugn, som den föregående dagen hade öfvergifvit honom under ovisshetens timmaf. Han var åter samme uppmärksamme