Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1869, sida 2

och förekommande kavaljer, samme oegennyttige rådgifvare. Hans artighet gick derhän, att han skenbart af djupaste öfvertygelse gillade hvarje åsigt som uttalades at damerna. Men han bibehöll oaflåtligt sitt mål i sigte, och emedan han genom undanrödjandet af Evas förmente älskare trodde sig hafva öfvervunnit det sista hindret, så var det numera endast en tidsfråga för honom att icke blott komma i besittning af en skön maka, utan äfven af en egendom, hvars värde måste fördubblas inom några år. Under en tryckt sinnesstämning hade dagen förflutit för innevånarne i herrskapsbyggnaden vid Mac Ivors qvarn. Solsken hade omvexlat med våldsamma regnskurar; de blygrå vågorna bröto sig skummande i bugten framför flodmynningen. Rörliga vattenberg drefvo in i flodbädden, så att jakten dansade öfver sina ankaren likt en eldig fåle. Endast qvarnen tycktes ej bekymra sig om väderleken; hon slamrade och pustade på vanligt sätt, obekymrad om regn och solsken, obekymrad derom att en alp tycktes hvila öfver familjen Mac Ivors sinnesstämning, obekymrad om tiden och annalkandet af en dyster natt. Den högt stående månan blickade melankoliskt ned från himmelen; till och med de af sydveststormen framdrifna molnen förmådde ej att betydligare förmörka atmosferen; de voro för små och för mycket sönderslitna af vinden. Endast då ett tätare moln stundom uppsteg mot zenith förmörkades landskapet, för att kort derefter framträda desto klarare och kokettera med de ljusmålade byggnaderna samt de vräkande vågornas skumkammar.