Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1869, sida 1

UDNÄNUEND FULAUD 42LVLAENLI.4 AAAAAAA — nederlag. Vi se nu tydligen hvar vi ärog den slöja är dragen åt sidan, som dolde den allmänna meningen i Frankrike. Den dag, då Jules Favre kan anfallas, emedan han är för moderat, och Emil Ollivier gifvas till pris, åt folkhämnden, den dagen vet man noga, hvar man har faran. E en. korrespondens från Paris omtalas, att inrikesministern Forcade vid första blicken påvalresultatet lärer hafva utropatt För framtiden finnas i Frankrike endast två partier: bonapartister och socialisterÅtskilliga af de kandidater, som lidit nederlag vid valen, hafva lagt detta missöde rätt illa vid sig. Så t. ex. PrevostParadol, Jules Favre och Thiers. Den förstnämnde afstod ifrån att blifva ihågkommen vid eftervalen, hvaremot Jules Favre gjort sig påmint hos sina valmän med följande skrifvelse: De röster, som 12,000 valmän i Edert valdistrikt lemnat mig, ålägga mig som en pligt att upprätthålla min kandidatur. Det tillkommer Er att bedöma, huruvida jag bör fortfara att gagna fiderneslandet i lagstiftande församlingen, i det jag försvarar den frihet, åt hvilken jag egnat mitt lit. Om i ansen min medtäflare mera värdig för denna mission, så väljen honom. Jag skall — hvad än må ske — böja mig för Edert votum, enär jag är öfvertygad, att det afgifves för saderneslandets sanna intresse. Det påstås att statsministern Rouber sökte öfvertyga kejsaren, det upprätthållandet af status quo skulle under de nuvarande omständigheterna vara det bästa för kejsardömet, men att kejsaren anser utgången af valen böra vara en maning till att ännu ytterligare utveckla , politiken af den 19 Januarik. Inrikesministern har anmodat de med honom förbundna officiösa organerna att förklara, det regeringen hvarken i resultatet af valen, eller i de oroligheter, som på en del ställen utbrutit, kan finna någon anledning att återgå från sin liberala politik. Äfven säges inrikesministern hafva ålagt vederbörande alt på allt sätt söka undvika hvarje kollision med folket. Angående de oroligheter, som under valen i provinserna der förekommit, skrifves från Paris den 27 Maj: Lille antogo oroligheterna en ganska allvarsam karakter. Oaktadt mairens uppmaning att förhålla sig lugnt, och kanhända just till följe af den, bildade sig klockan 9 på aftonen folkhopar af c:a 1,000 man på den plats, der prefekten och mairen befunno sig. Dessa uppmanade dem att skingra sig. Folkhoparne aftågade äfven, men epridde sig i de öfriga delarne af staden, ropade: ,Lefve republiken! Ned med de officiella kandidaterna! och sjöngo marseljäsen. Nu lät man trupperna utrycka; hoparne uppmanades att åtskiljas, hvarefter kavalleriet skingrade dem. Trupperna gjorde ej bruk af sina vapen; likväl skadades flera soldater af stenkastningar. I dag på morgonen har hela staden blifvit besatt med mili tär. 18 häktningar ha skett. I Amiens, der på cisdags morgon oroligheterna redan togo sin början, blefvo de i går förnyade. De talrika grupperna — det byggdes t. o. m. ett par barrikader — akiagrades, af trupperna, och flera häktningar ha skett. Ingen lärer blifvit sårad af militären. Det som i Amiens förbittrade befolkningen var den omständigheten, att den regeringskandidat, för hvilken nästan ingen i Amiens hade röstat, blef vald, emedan han — tack vare den nya indelningen af valdistriktet! — hade landtbefolkningen för sig. Dertill kom äfven, att den officielle kandidatens arbetare (den officielle kandidater var fabriksegaren Casserat) gåfvo en hyllning åt honom om Tisdagen; Detta retade de öfriga fabriksarbetarne, som röstat med oppositionen, och de sammangaddade sig för att storma hans hus. Men man hade vidtagit försigtighetsåtgärder och blånd annat afbrutit en brygga, som leder till fabriken. Orostiftarne nöjde sig med att slå ut fönstren i byggnaden. Fördrifna derifrån, skingrade de sig i staden, der de förföljdes af trupperna. Det kom icke till någon strid; några soldater skadades af stenkastning. I S:t Etienne har lugnet icke vidare blifvit stördt. I Strassburg, der folkhopar äfven bildade sig och marseliäsen sjöngs, var hela militärstyrkan uppbådad om Måndag och Tisdag; det kom dock ej till några allvarsammare scener. I Albi och i öfriga delar af Tarndepartementet kom : det äfven till manifestationer. Dessa voro också riktade mot de officiella kandidaterna. I Muhlhausen, Castres, Camaes och Montpellier förskommo likaledes oroligheter, ehuru utan betydelse. Allvarsammare gick det till i Calais, der man demonstrade mot den officielle kandidaten Pinarth. En poliskommissarie ville med ett par gendarmer och poliskonstaplar skingra solkhoparne. Detta lyckades ej, både gendarmerna och polisen blefvo misshandlade. — — — — — å jag vid valperiodens början mötte en f. d. högre embetsman, hvars bekantskap jag en gång gjorde, då han ville häkta mig, yttrade jag till honom: ,, Et Y Empire? Han svarade: ,,Lempire? mais lempire ca existe plus. Och mannen hade rätt, ty det system, med hvilket man år 1851 ville lyckliggöra landet, och som skulle ersätta den parlamentariska styrelsen, existerar knappast mera. I ett telegram från Paris af den 27 Maj heter det: ,I Toulouse skedde om Onsdags afton, till följe af nya folksamlingar, 100 häktningar. I Lille ha flera nya häktningar företagits. I går påaftonen förekommo på nytt allvarsamma uppträden. Försök till byggandet af barrikader måste förhindras genom den beväpnade makten. Nu är ordningen öfverallt återställd. Den verkställande makten vi