fHögländaren. x) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. Sjömannen stod der som en vid hornen fjettrad tjur, hvilken förgäfves söker spränga sina band. Ham öfverlade synbart, ty ofta undanträngdes uttrycket af kufvadt raseri i hans dystra ansigte af en vild skadefröjd. Han tänkte väl på att förneka den mot honom gjorda anklagelsen, och han insåg att med de svaga bevisen för ett tillämnadt och ej utfördt brott, kunde ringa eller ingen fara hota honom. Men å andra sidan blef det tydligt för honom, att hans ställning vid qvarnen skulle blifva ohållbar, och då han i säckpiparen, hvilken han alltid hade betraktat med en oöfvervinnerlig skygghet, numera såg sin förbittrade fiende, och han dessutom kunde utan möda komma åt en betydlig penningesumma, så beslöt han att gå in på förslaget. — Inte en gnista sanning finns i ert prat, utropade han slutligen med ett ohyggligt grin, — men för att göra er till viljes, skall jag afstå den der unge mannen! till er och säga, då jag kommer fram till qvarnen, att han stannat qvar på Mackinav. ÅÄr ni nöjd dermed? — Ja, något annat löfte fordrar jag ej, svarade Rob med en axelryckning, — säga O Um ARA IA